FAQ

Det är bra med en diskussion kring narkotikasituationen och vilka åtgärder som behövs för att vända utvecklingen. Men, det är en komplex fråga och i debatten används och hänvisas ibland till olika begrepp, påståenden och antaganden som inte alltid överensstämmer med verkligheten. Här har vi försökt att reda ut hur vi ser på några av dem:

- Har konsumtionen av cannabis ökat?
- Vad är skillnaden mellan avkriminalisering och legalisering?
- Varför är den svenska narkotikadödligheten så hög?
- Vad är medicinsk cannabis?
- Vad är det Portugal har genomfört?
- Vad vet vi om drogkonsumtionsrum?
- Vad innebär en omklassificeringen av cannabis under narkotikakonventionerna?

Har konsumtionen av cannabis ökat?

Det stämmer att användandet av cannabis i Sverige ökat generellt under 2000-talet. Samtidigt visar den senaste rapporten om drogutveckling (2019) från CAN, Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikafrågor, att konsumtionen fortfarande ligger lågt i jämförelse med många andra länder i Europa. Utslaget på befolkningen, 15-65 år, har drygt 3 procent använt cannabis det senaste året och ca 1 procent den senaste månaden. (Att jmf med exempelvis Tyskland och Storbritannien där drygt 6 procent använt cannabis det senaste året och drygt 3 procent den senare månaden.)

Det är fler män än kvinnor som använder cannabis och konsumtionen är vanligast i åldersgruppen 16–29 år. Den största ökningen har dock skett bland 30–44-åringar. Bland unga har skett en viss ökning i gymnasieålder, men främst bland dem som redan använder narkotika och som nu ökat sin konsumtion.

Generellt har tillgången på narkotika i Sverige ökat under 2000-talet och gatupriserna har successivt sjunkit under många år. En viss prisökning har skett av cannabis beroende av att halten av THC är högre i dagens preparat än tidigare. Tar man hänsyn till kostnaden kopplat till halten av THC har priserna sjunkit.  Skillnaderna mellan storstadsområden och landsbygd har planats ut och narkotikaproblemen är idag mer spridda över landet än tidigare.

Vad är skillnaden mellan avkriminalisering och legalisering?

I debatten blandas ibland begreppen avkriminalisering och legalisering ihop, trots att de har två helt olika innebörder. Legalisering innebär att något som tidigare var olagligt blir lagligt medan avkriminalisering innebär att man inte längre straffbelägger en handling som i grunden är brottslig. Ett exempel är att det är förbjudet att gå mot rött ljus i trafiken, men att man sedan avkriminaliseringen 1987 inte längre kan bötfällas för det.

När det gäller narkotika innebär därmed en legalisering att innehav och försäljning är tillåten - helt fritt eller i kontrollerad form, till exempel genom det system vi har för alkohol idag. En avkriminalisering innebär oftast att kriminaliseringen av innehav och eget bruk tas bort, även om det fortfarande är olagligt att inneha narkotika i större mängder.

Den svenska lagen om kriminalisering av eget bruk av narkotika antogs 1988 med en straffskärpning 1993, då fängelse infördes på straffskalan för att möjliggöra drogtester vid misstanke om påverkan.

Varför är den svenska narkotikadödligheten så hög?

Den narkotikarelaterade dödligheten i Sverige har ökat över tid och ligger idag på en historiskt hög nivå, även om den planat ut och även sjunkit något de senaste åren. I debatten rubriceras den rådande politiken, inte minst konsumtionsförbudet, som en av orsakerna. Konsumtionsförbudet har dock gällt i 30 år medan den stora ökningen av antalet dödsfall kom från 2006 och framåt. Dessutom hade dödsfallen minskat under ett antal år före 2006, vilket inte borde skett om konsumtionsförbudet per definition bidrog till en ökning av antalet döda. Det måste därmed finnas andra förklaringar.

Samtidigt som antalet dödsfall steg runt 2006 skedde en kraftig ökning av förskrivningen av metadon, buprenorfin och smärtstillande läkemedel, det vill säga de preparat som leder till flest dödsfall. Till viss del tycks preparaten ha distribuerats via näthandel och smuggling, men främst genom den förskrivning som görs av sjukvården och det läckage som ibland blir en följd av denna.

Laro-program och smärtstillande läkemedel är viktiga beståndsdelar i en human, restriktiv narkotikapolitik, men ska vi få ner dödligheten behövs även åtgärder som förhindrar läckage och smuggling. Det krävs även andra insatser, som en utvidgad naloxonanvändning (nässpray mot överdoser) samt en översyn av behandling och den vårdkedja av organisationer och instanser som behöver finnas runtom.

Sverige har ett flertal olika sätt att mäta dödlighet. Svaret på hur många som dör ligger i ett spann mellan cirka 500 och 1 000 personer per år, beroende på mätmetod. Metoderna skiljer sig åt utifrån variabler som ålder, vilka narkotiska preparat som inkluderas samt om de avser underliggande eller även bidragande orsaker. Preparat har även adderats löpande, vilket gör det svårt att jämföra siffrorna med varandra och i viss mån även över tid.

Inte minst ska jämförelser med andra länder göras med stor försiktighet. De underlag som rapporteras in till centret EMCDDA, som ska sammanställa utvecklingen för Europa, utgår från olika metoder för att mäta dödlighet. Dessutom skiljer sig ländernas resurser åt vad gäller rättsmedicin och toxikologiska analyser.

Läs vår rapport: Sveriges höga narkotikadödlighet här

Vad är medicinsk cannabis?

Ett annat begrepp som florerar i debatten utan tydlig definition är medicinsk cannabis. I FN:s narkotikakonventioner står att cannabis får användas för vetenskapliga och medicinska syften, det vill säga som godkända läkemedel. Det pågår också forskning om de medicinska effekterna av vissa ämnen i cannabis som THC och CBD och det finns redan godkända THC-baserade läkemedel inom sjukvården, som munspray mot kramper vid MS. Forskningen visar dock att effekterna är begränsade. Läkartidningen sammanfattade en översikt av forskningen kring cannabis och kronisk smärta, den mest omfattande översikten i sitt slag, med konklusionen att det inte är sannolikt att cannabinoider är särskilt effektiva läkemedel mot kronisk smärta. Artikeln säger att ”diskussionen om cannabinoidernas plats i smärtvården bör vara vetenskapligt förankrad” och att det inte är vetenskapligt försvarbart att föreskriva cannabisrelaterade preparat på bred front. De läkemedel som blivit godkända har dock inte mycket med cannabisrökning att göra och inget land har hittills heller godkänt cannabis som läkemedel. En jämförelse kan göras med opium som har visa medicinska effekter. Trots det finns det inget som heter medicinsk opium och växtdelar från opiumplantan kan inte förskrivas som läkemedel. Däremot kan morfin framställas ur opium och kan som godkänt läkemedel användas och förskrivas inom sjukvården.

I många delstater i USA som infört ”medicinsk cannabis” innebär detta att en läkare kan ge en rekommendation om att använda cannabis, dock inte förskriva ett recept. Rekommendationen är endast en administrativ åtgärd som innebär att personen kan köpa cannabis till en lägre kostnad jämfört med så kallad rekreationell cannabis och att personen kan inneha en större mängd utan att få påföljder i den händelse polisen ingriper.

Legaliseringen av cannabis i Kanada och vissa delstater i USA har banat väg för en industri som på jakt efter nya marknader beskriver cannabis som svaret på det mesta, från mensvärk till cancer. Att kidnappa den egentliga innebörden av medicinsk cannabis, oavsett evidens och godkännande som läkemedel, är ett effektivt sätt att normalisera cannabis hos en bredare målgrupp. Cannabis i gelégodis, parfymer, tamponger och choklad är en uträknad men cynisk strategi för att normalisera användningen med målet att legalisera drogen, bredda marknaden och öka de ekonomiska vinsterna.

Vad är det Portugal har genomfört?

Portugal lyfts ofta som ett gott exempel på ett land som lyckats minska narkotikadödligheten genom de narkotikapolitiska förändringar som landet har genomfört - men vad innebär de? Har vi något att lära och hur ser situationen i Portugal ut idag?

Portugal avkriminaliserade (ej legaliserade) narkotikabruk år 2001. Åren innan hade de en lavinartad ökning av både narkotikarelaterade dödsfall och spridningen av hiv bland missbrukare och landet behövde se över sin politik. Den så kallade ”portugisiska modellen” är dock långt mer än avkriminaliseringen. Regeringen gjorde stora investeringar i att bygga ut möjligheterna till vård och behandling och program för återintegrering i samhället, där många insatser skett i samarbete med civilsamhället. En framgångsfaktor har varit det täta samarbetet mellan olika samhällsfunktioner, som polis och hälsoinstanser.

Så vad innebär avkriminaliseringen? Narkotika är fortfarande olagligt i Portugal, men synen på användandet har skiftat från en kriminell handling till en folkhälsofråga. Vid innehav av mer narkotika än vad som anses vara behovet för 10 dagar (för detta finns lagstadgad mängd för olika preparat) ska personen inom 72 timmar infinna sig hos den kommission som skapats för att handha arbetet. Detta för att diskutera vilket stöd eller vård som kan behövas. Om personen inte dyker upp, men inte heller tagits för innehav tidigare, sker ingenting. I annat fall kan olika sanktioner tas till, som samhällstjänst, varning, böter (för icke-missbrukare), begränsning i var personen får vistas eller medverkande i gruppterapi. Behandling är aldrig tvingande, men kommissionen kan kalla personen igen för att öka deras motivation att ta emot hjälp.

Idag (2019) är cannabis den huvudsakliga drogen hos 53 procent av de personer som söker behandling i Portugal. Generellt ökade också antalet personer som sökte behandling åren efter 2001, vilket främst tillskrivs den marknadsföring som skedde av möjligheter till stöd och rehabilitering. Antalet narkotikarelaterade dödsfall har sjunkit under samma period, även om utvecklingen stagnerat och även vänt något de senaste åren. Användningen av cannabis har även den ökat sedan 2012 medan användning av andra former av narkotika sjunkit.

Vad vet vi om drogkonsumtionsrum?

Drogkonsumtionsrum är rum där människor kan injicera narkotika. På plats finns utbildad personal som ger råd och hjälp för att öka säkerheten och minska risken för exempelvis smittspridning och överdoser. Människor i beroende av exempelvis heroin behöver i de flesta fall injicera flera gånger per dag.

Det finns god evidens för att drogkonsumtionsrum ger möjlighet att nå och skapa kontakt med marginaliserade grupper och att de kan minska riskbeteendet hos de personer som använder rummen. Däremot finns inte samma evidens för att insatsen kan sägas bidra till en minskad dödlighet.

Användandet av drogkonsumtionsrum väcker dessutom frågor som om illegalt inköpt narkotika kan användas och delas i rummen eller om en laglig förskrivning krävs och vem som i så fall är berättigad till att få förskriven narkotika. Dessutom kräver insatsen att användaren har daglig närhet till rummet och utifrån målet om en likvärdig vård skulle rum då krävas på ett stort antal platser i landet, vilket är en mycket kostsam åtgärd.

Det behövs både insatser för att förebygga narkotikaanvändning och ge människor som hamnar i beroende stöd att komma ur detsamma - och resurserna för detta är begränsade. Mot bakgrund av en svag evidens för att drogkonsumtionsrum ger de resultat som behövs för att minska användningen och dödligheten av narkotika, ser vi inte att det är här resurserna ska satsas. Istället menar vi att det finns ett stort behov av förebyggande insatser, inklusive tidig upptäckt, och en väl fungerande vårdkedja som kan ge stöd i ett tidigt skede och genom bra vård och behandling skapa förutsättningar att komma ur ett beroende.

Läs vårt PM kring Drogkonsumtionsrum här

Vad innebär en omklassificeringen av cannabis under narkotikakonventionerna?

WHO:s expertkommitté om drogberoende hade sitt 41:a möte i november 2018. Från det mötet kom ett antal rekommendationer – bland dem att cannabis ska omklassificeras under ”Single Convention on Narcotic Drugs”. Något beslut är dock inte fattat ännu då flera länder ville ha mer underlag.

Under single convention klassificeras olika typer av narkotika i fyra olika klasser. Det är dock inte så enkelt som att klasserna följer en skadlighetsgrad, det är mer komplext än så.

Cannabis ligger i dag under både ”Schedule I” och ”Schedule IV”. Det senare är en slags tilläggslista för narkotika redan ligger under klass 1, men som dessutom antas ha litet eller inget medicinskt värde.

Expertkommittén föreslår att cannabis tas bort från ”Schedule IV” men blir kvar under Schedule I, tillsammans med bland annat kokain, heroin, morfin och opium och är därmed fortfarande kontrollerat under narkotikakonventionerna. I single konvention är detta tydligt:

Except as to measures of control which are limited to specified drugs, the drugs in Schedule I are subject to all measures of control applicable to drugs under this Convention”

Skillnaden ligger i de särskilda krav som ställs för narkotika som också ligger under Schedule IV:

”A Party shall, if in its opinion the prevailing conditions in its country render it the most appropriate means of protecting the public health and welfare, prohibit the production, manufacture, export and import of, trade in, possession or use of any such drug except for amounts which may be necessary for medical and scientific research only, including clinical trials therewith to be conducted under or subject to the direct supervision and control of the Party.”

Skillnaderna är dock inte så stora då konventionen även under Schedule I säger att eventuell tillverkning och handel måste regleras och att exempelvis innehav (utan särskilt tillstånd) ska förbjudas.

Läs vårt PM om Omklassificering här