FAQ

Det är bra med en diskussion kring narkotikasituationen och vilka åtgärder som behövs för att vända utvecklingen. Men, det är en komplex fråga och i debatten används och hänvisas ibland till olika begrepp, påståenden och antaganden som inte alltid överensstämmer med verkligheten. Här har vi försökt att reda ut hur vi ser på några av dem:

- Har konsumtionen av cannabis ökat?
- Vad är skillnaden mellan avkriminalisering och legalisering?
- Varför är den svenska narkotikadödligheten så hög?
- Vad är medicinsk cannabis?
- Vad är det Portugal har genomfört?
- Vad vet vi om drogkonsumtionsrum?
- Vad innebär en omklassificeringen av cannabis under narkotikakonventionerna?
- Vad vet vi om effekterna av avkriminalisering?

Har konsumtionen av cannabis ökat?

Det stämmer att användandet av cannabis i Sverige ökat generellt under 2000-talet. Samtidigt visar den senaste rapporten om drogutveckling (2019) från CAN, Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikafrågor, att konsumtionen fortfarande ligger lågt i jämförelse med många andra länder i Europa. Utslaget på befolkningen, 15-65 år, har drygt 3 procent använt cannabis det senaste året och ca 1 procent den senaste månaden. (Att jmf med exempelvis Tyskland och Storbritannien där drygt 6 procent använt cannabis det senaste året och drygt 3 procent den senare månaden.)

Det är fler män än kvinnor som använder cannabis och konsumtionen är vanligast i åldersgruppen 16–29 år. Den största ökningen har dock skett bland 30–44-åringar. Bland unga har skett en viss ökning i gymnasieålder, men främst bland dem som redan använder narkotika och som nu ökat sin konsumtion.

Generellt har tillgången på narkotika i Sverige ökat under 2000-talet och gatupriserna har successivt sjunkit under många år. En viss prisökning har skett av cannabis beroende av att halten av THC är högre i dagens preparat än tidigare. Tar man hänsyn till kostnaden kopplat till halten av THC har priserna sjunkit.  Skillnaderna mellan storstadsområden och landsbygd har planats ut och narkotikaproblemen är idag mer spridda över landet än tidigare.

Vad är skillnaden mellan avkriminalisering och legalisering?

I debatten blandas ibland begreppen avkriminalisering och legalisering ihop, trots att de har två helt olika innebörder. Legalisering innebär att något som tidigare var olagligt blir lagligt medan avkriminalisering innebär att man inte längre straffbelägger en handling som i grunden är brottslig. Ett exempel är att det är förbjudet att gå mot rött ljus i trafiken, men att man sedan avkriminaliseringen 1987 inte längre kan bötfällas för det.

När det gäller narkotika innebär därmed en legalisering att innehav och försäljning är tillåten - helt fritt eller i kontrollerad form, till exempel genom det system vi har för alkohol idag. En avkriminalisering innebär oftast att kriminaliseringen av innehav och eget bruk tas bort, även om det fortfarande är olagligt att inneha narkotika i större mängder.

Den svenska lagen om kriminalisering av eget bruk av narkotika antogs 1988 med en straffskärpning 1993, då fängelse infördes på straffskalan för att möjliggöra drogtester vid misstanke om påverkan.

Läs vårt PM kring avkriminalisering här

Varför är den svenska narkotikadödligheten så hög?

Den narkotikarelaterade dödligheten i Sverige har ökat över tid och ligger idag på en historiskt hög nivå, även om den planat ut och även sjunkit något de senaste åren. I debatten rubriceras den rådande politiken, inte minst konsumtionsförbudet, som en av orsakerna. Konsumtionsförbudet har dock gällt i 30 år medan den stora ökningen av antalet dödsfall kom från 2006 och framåt. Dessutom hade dödsfallen minskat under ett antal år före 2006, vilket inte borde skett om konsumtionsförbudet per definition bidrog till en ökning av antalet döda. Det måste därmed finnas andra förklaringar.

Samtidigt som antalet dödsfall steg runt 2006 skedde en kraftig ökning av förskrivningen av metadon, buprenorfin och smärtstillande läkemedel, det vill säga de preparat som leder till flest dödsfall. Till viss del tycks preparaten ha distribuerats via näthandel och smuggling, men främst genom den förskrivning som görs av sjukvården och det läckage som ibland blir en följd av denna.

Laro-program och smärtstillande läkemedel är viktiga beståndsdelar i en human, restriktiv narkotikapolitik, men ska vi få ner dödligheten behövs även åtgärder som förhindrar läckage och smuggling. Det krävs även andra insatser, som en utvidgad naloxonanvändning (nässpray mot överdoser) samt en översyn av behandling och den vårdkedja av organisationer och instanser som behöver finnas runtom.

Sverige har ett flertal olika sätt att mäta dödlighet. Svaret på hur många som dör ligger i ett spann mellan cirka 500 och 1 000 personer per år, beroende på mätmetod. Metoderna skiljer sig åt utifrån variabler som ålder, vilka narkotiska preparat som inkluderas samt om de avser underliggande eller även bidragande orsaker. Preparat har även adderats löpande, vilket gör det svårt att jämföra siffrorna med varandra och i viss mån även över tid.

Inte minst ska jämförelser med andra länder göras med stor försiktighet. De underlag som rapporteras in till centret EMCDDA, som ska sammanställa utvecklingen för Europa, utgår från olika metoder för att mäta dödlighet. Dessutom skiljer sig ländernas resurser åt vad gäller rättsmedicin och toxikologiska analyser.

Läs vår rapport: Sveriges höga narkotikadödlighet här

Vad är medicinsk cannabis?

Ett annat begrepp som florerar i debatten utan tydlig definition är medicinsk cannabis. I FN:s narkotikakonventioner står att cannabis får användas för vetenskapliga och medicinska syften, det vill säga som godkända läkemedel. Det pågår också forskning om de medicinska effekterna av vissa ämnen i cannabis som THC och CBD och det finns redan godkända THC-baserade läkemedel inom sjukvården, som munspray mot kramper vid MS. Forskningen visar dock att effekterna är begränsade. Läkartidningen sammanfattade en översikt av forskningen kring cannabis och kronisk smärta, den mest omfattande översikten i sitt slag, med konklusionen att det inte är sannolikt att cannabinoider är särskilt effektiva läkemedel mot kronisk smärta. Artikeln säger att ”diskussionen om cannabinoidernas plats i smärtvården bör vara vetenskapligt förankrad” och att det inte är vetenskapligt försvarbart att föreskriva cannabisrelaterade preparat på bred front. De läkemedel som blivit godkända har dock inte mycket med cannabisrökning att göra och inget land har hittills heller godkänt cannabis som läkemedel. En jämförelse kan göras med opium som har visa medicinska effekter. Trots det finns det inget som heter medicinsk opium och växtdelar från opiumplantan kan inte förskrivas som läkemedel. Däremot kan morfin framställas ur opium och kan som godkänt läkemedel användas och förskrivas inom sjukvården.

I många delstater i USA som infört ”medicinsk cannabis” innebär detta att en läkare kan ge en rekommendation om att använda cannabis, dock inte förskriva ett recept. Rekommendationen är endast en administrativ åtgärd som innebär att personen kan köpa cannabis till en lägre kostnad jämfört med så kallad rekreationell cannabis och att personen kan inneha en större mängd utan att få påföljder i den händelse polisen ingriper.

Legaliseringen av cannabis i Kanada och vissa delstater i USA har banat väg för en industri som på jakt efter nya marknader beskriver cannabis som svaret på det mesta, från mensvärk till cancer. Att kidnappa den egentliga innebörden av medicinsk cannabis, oavsett evidens och godkännande som läkemedel, är ett effektivt sätt att normalisera cannabis hos en bredare målgrupp. Cannabis i gelégodis, parfymer, tamponger och choklad är en uträknad men cynisk strategi för att normalisera användningen med målet att legalisera drogen, bredda marknaden och öka de ekonomiska vinsterna.

Under 2019 kom ett par uppmärksammade domar i Sverige rörande CBD-olja. Högsta Domstolen slog fast att CBD-olja som innehåller THC ska klassas som narkotika. Även olja som utvunnits ur laglig hampa.

Produkter innehållande cannabidioler, men utan THC, har Läkemedelsverket beslutat ska klassas som läkemedel och de faller därmed under läkemedelslagstiftningen. Läkemedelsverket har också förbjudit näringsidkare att sälja CBD-olja med påståenden om att de har medicinska egenskaper. Detta överklagades av berörda företag, men Förvaltningsrätten slog fast att Läkemedelsverkets förbud var korrekt. Oljorna får därmed endast säljas och marknadsföras om preparaten först är godkända som läkemedel av Läkemedelsverket, vilka inga CBD-oljor är idag. Läs mer om domen i Förvaltningsrätten i tidningen Läkemedelsvärlden.

Läs vårt PM kring medicinsk cannabis här

Vad är det Portugal har genomfört?

Portugal refereras ganska ofta till som ett exempel på ett land med en lyckad narkotikapolitik och i debatten tillskrivs de goda resultaten den avkriminalisering landet genomförde 2001. Jämför man utvecklingen efter avkriminaliseringen i 11 länder i Europa blir det dock tydligt att den narkotikarelaterade dödligheten ökat i vissa av dem och minskat i andra. Det verkar därmed inte vara avkriminaliseringen i sig som är den avgörande faktorn för utvecklingen. Så vad är det egentligen Portugal genomfört?

Portugals reformer 2001 omfattade långt fler insatser än slopade straff för bruk och mindre innehav av narkotika. Framförallt inkluderade de stora satsningar på snabb och bra behandling och en god samordning mellan olika vårdinsatser. Bruk av narkotika och allt innehav är dock fortfarande förbjudet. Påföljden har flyttats från det juridiska systemet till en ny myndighet under hälsodepartementet, men människor döms fortfarande till böter, samhällstjänst eller andra tvångsåtgärder. Polisen gör samma jobb som tidigare: De rapporterar dem som använder eller innehar narkotika, även när det handlar om små mängder.

Den stora skillnaden är att den som åker fast inte ställs inför en åklagare utan en så kallad avrådningskommission. En snabb utredning visar om personen är beroende eller inte och de som anses vara beroende hänvisas till vård. Vården är obligatorisk, om den inte fullföljs har kommissionerna möjlighet att ta till sanktioner av olika slag.

Personer som inte är beroende och som ställs inför kommissionen för första gången får oftast en varning – men kommer de tillbaka inom fem år blir det böter eller andra sanktioner. Kommissionerna har en lång lista av sanktioner att ta till, allt från indraget körkort till förbud att vistas på vissa platser, samhällstjänst eller tvångsförvaltning av offentliga bidrag. Är personen under 18 år involveras föräldrarna och är den under 16 år skickas ärendet vidare till Commission for youth and minors.

Det reformpaket Portugal genomförde 2001 bestod av totalt över 30 åtgärdspunkter, där dubblade resurser till främst vård och förebyggande arbete var en bärande del. Antalet behandlingsplatser ökades snabbt, samtidigt som vården organiserades på ett sätt som möjliggjorde mycket korta väntetider och god kommunikation mellan olika vårdinstanser. Det bidrag sannolikt till att antalet narkotikarelaterade dödsfall sjönk efter 2001. Dessa har dock ökat igen och är nu tillbaka på samma nivå som innan 2001. Möjligen kan detta ha sin förklaring i de besparingar inom vården som genomfördes i samband med landets ekonomiska kris 2008 - eller en allt större tillgång till opioider. Vad gäller konsumtionsutvecklingen i Portugal har användningen av cannabis ökat bland skolungdomar och ligger idag på en högre nivå än hos motsvarande åldersgrupp i Sverige.

I debatten jämförs ofta siffrorna för narkotikarelaterade dödsfall mellan exempelvis Portugal och Sverige. Dessa jämförelser är vanskliga, då mätmetoderna mellan länderna skiljer sig åt. De år vi kunnat jämföra så gjorde Sverige dubbelt så många obduktioner och tre gånger så många rättskemiska analyser som Portugal. I Sverige hamnar en betydligt större andel av dem som dör med narkotika i kroppen i EMCDDA:s statistik över narkotikarelaterad dödlighet än i Portugal.

Läs mer i vår rapport Avkriminalisering av narkotika - vad kan vi lära av Portugal? Den hittar du här

Se rapportförfattaren Pierre Andersson sammanfatta rapporten här

Vad vet vi om drogkonsumtionsrum?

Drogkonsumtionsrum är rum där människor kan injicera narkotika. På plats finns utbildad personal som ger råd och hjälp för att öka säkerheten och minska risken för exempelvis smittspridning och överdoser. Människor i beroende av exempelvis heroin behöver i de flesta fall injicera flera gånger per dag.

Det finns god evidens för att drogkonsumtionsrum ger möjlighet att nå och skapa kontakt med marginaliserade grupper och att de kan minska riskbeteendet hos de personer som använder rummen. Däremot finns inte samma evidens för att insatsen kan sägas bidra till en minskad dödlighet.

Användandet av drogkonsumtionsrum väcker dessutom frågor som om illegalt inköpt narkotika kan användas och delas i rummen eller om en laglig förskrivning krävs och vem som i så fall är berättigad till att få förskriven narkotika. Dessutom kräver insatsen att användaren har daglig närhet till rummet och utifrån målet om en likvärdig vård skulle rum då krävas på ett stort antal platser i landet, vilket är en mycket kostsam åtgärd.

Det behövs både insatser för att förebygga narkotikaanvändning och ge människor som hamnar i beroende stöd att komma ur detsamma - och resurserna för detta är begränsade. Mot bakgrund av en svag evidens för att drogkonsumtionsrum ger de resultat som behövs för att minska användningen och dödligheten av narkotika, ser vi inte att det är här resurserna ska satsas. Istället menar vi att det finns ett stort behov av förebyggande insatser, inklusive tidig upptäckt, och en väl fungerande vårdkedja som kan ge stöd i ett tidigt skede och genom bra vård och behandling skapa förutsättningar att komma ur ett beroende.

Läs vårt PM kring Drogkonsumtionsrum här

Vad innebär en omklassificeringen av cannabis under narkotikakonventionerna?

WHO:s expertkommitté om drogberoende hade sitt 41:a möte i november 2018. Från det mötet kom ett antal rekommendationer – bland dem att cannabis ska omklassificeras under ”Single Convention on Narcotic Drugs”. Något beslut är dock inte fattat ännu då flera länder ville ha mer underlag.

Under single convention klassificeras olika typer av narkotika i fyra olika klasser. Det är dock inte så enkelt som att klasserna följer en skadlighetsgrad, det är mer komplext än så.

Cannabis ligger i dag under både ”Schedule I” och ”Schedule IV”. Det senare är en slags tilläggslista för narkotika redan ligger under klass 1, men som dessutom antas ha litet eller inget medicinskt värde.

Expertkommittén föreslår att cannabis tas bort från ”Schedule IV” men blir kvar under Schedule I, tillsammans med bland annat kokain, heroin, morfin och opium och är därmed fortfarande kontrollerat under narkotikakonventionerna. I single konvention är detta tydligt:

Except as to measures of control which are limited to specified drugs, the drugs in Schedule I are subject to all measures of control applicable to drugs under this Convention”

Skillnaden ligger i de särskilda krav som ställs för narkotika som också ligger under Schedule IV:

”A Party shall, if in its opinion the prevailing conditions in its country render it the most appropriate means of protecting the public health and welfare, prohibit the production, manufacture, export and import of, trade in, possession or use of any such drug except for amounts which may be necessary for medical and scientific research only, including clinical trials therewith to be conducted under or subject to the direct supervision and control of the Party.”

Skillnaderna är dock inte så stora då konventionen även under Schedule I säger att eventuell tillverkning och handel måste regleras och att exempelvis innehav (utan särskilt tillstånd) ska förbjudas.

Läs vårt PM om Omklassificering här

Vad vet vi om effekterna av avkriminalisering?

Flera länder har avkriminaliserat narkotika men lagstiftningen kan skilja sig i detaljerna. En avkriminalisering innebär vanligen att användning av narkotika och små innehav för personligt bruk tillåts och inte längre är straffbart. Olika administrativa sanktioner kan dock finnas. Men vid en avkriminalisering är narkotikamarknaden med tillverkning, överlåtelse och innehav för annat än små mängder för personligt bruk är fortfarande olaglig. En avkriminalisering skulle därför knappast ha några märkbara effekter på gängbrottslighet och skjutningar konstaterar forskare.

Jämför man gruppen av länder som avkriminaliserat med de som inte avkriminaliserat ser man att det inom båda grupperna är stora skillnader i narkotikarelaterad dödlighet. Någon evidens för att en avkriminalisering skulle minska narkotikadödligheten finns inte. Exemplen talar snarare för att förklaringar till både variationer i trenden och skillnader i nivån mellan olika länder med likartad lagstiftning måste sökas i andra faktorer. Den intressanta frågan är vilka dessa faktorer är. 

Läs vårt PM om effekterna av avkriminalisering här