”Stormar av beroende har dragit förbi,
förstörelsen gömmer jag mig inte längre i.
Kraftfull och djärv, mitt färgstarka öga,
jag är starkare, klokare än jag var förr.
Mörka skyar dröjer kvar,
aldrig helt skyddad från regn.
Jag är lika flytande som färgerna –
jag vägrar gömma mig igen.
Jag vårdar min gnista,
min trygghet finns i denna kropp.
Inte uppslukad av mörker,
utan tänd av ljuset jag bär på.
Jag vägrar tystnad, vägrar bli uppslukad,
jag blomstrar – för jag vågar stå i min styrka.”

Emily

Fråga: Vad kan det betyda att inte gömma sig i sitt liv?

”Acceptans är nyckeln! Jag har hört det sägas många gånger i återhämtningskretsar. Acceptera min ilska, min sorg, mina känslor av att inte räcka till. Acceptera min skuld, min skam, mitt ovärdiga jag. Alla dessa känslor av otillräcklighet som lever djupt inom mig, men som då och då hoppar fram, virvlar runt inom mig som en tornado med sådan kraft att det syns i mitt ansikte! Jag tror att vi alla har sådana stunder. Vi måste lära oss att leva med dem.

För mig har jag hittat ett fantastiskt stödjande nätverk. En armé av vänner, arbetare och jämnåriga. Dem jag känner mig trygg med, som jag kan luta mig mot och avlasta mig hos. Jag måste ensam acceptera att jag ärberoende.

En av mina copingstrategier är att låta min störning “leka”. Jag inser att jag inte är bra på val. Så jag stressar inte över småsaker. Jag leker, målar naglarna i olika färger. De flesta som känner mig vet att detta är min copingmetod. Men det är ett stärkande val! Mitt sätt att acceptera vem jag är och omfamna mina brister.

”H”

”Alltid desperat att fly från silhuetten som återspeglade min form.
Hon härmade varje rörelse jag gjorde,
följde mig överallt utan ett enda ljud.
Men jag visste alltid att hon fanns där.
Min skugga hade ett namn – och det var Skam.
Hon hade följt mig i åratal.
Oförmögen att säga det jag verkligen ville säga,
kvävd av andras åsikter och förväntningar.
Ibland kändes det som om mitt sinne var en ormkvinna,
mina tankar och känslor ständigt vridna
till det jag nu förstår var onaturliga positioner.
Det var inte förrän jag slutade söka speglad bekräftelse hos andra
som jag kunde acceptera mig själv.
Jag lärde mig att friden jag längtat efter alltid hade funnits där –
allt jag behövde göra var att ta ett steg tillbaka
och öva omsorg om mig själv.
Det var inte förrän jag förlorade min röst
som jag till slut fann modet att använda den.
Min skugga finns fortfarande där,
men hon heter inte längre Skam.
Numera påminner min skugga mig om
att det finns mer inom mig.
Jag fruktar inte längre mörkret,
för numera har jag min alldeles egna inre insikt.”

Tracey

”Naturen har lärt mig att livet är cykliskt, precis som årstidernas växlingar. Den påminner mig om
att svårigheter, som vinterstormar, så småningom ger plats för ny tillväxt och förändring. Naturens
motståndskraft och anpassningsförmåga är symboler för den styrka jag ständigt hämtar i min egen
återhämtningsresa.

Genom min koppling till naturen har jag funnit en högre kraft som överskrider alla religiösa läror.
Det är en kraft som viskar genom träden och dånar med de kraschande vågorna, och påminner
mig om att jag aldrig är ensam.”

Petra

”Bortom utmaningar och stigma vågar vi också drömma. Vi drömmer om en framtid där vi kan vara förebilder för våra barn och visa på motståndskraft och uthållighet.

Att hitta andra som har gått liknande vägar har gett mig en oersättlig källa till stöd och förståelse. Andra mammor i återhämtning har blivit mina följeslagare, mina förtrogna och mina allierade. Vi delar våra berättelser, våra kamper och våra segrar – i vissheten om att vi i vår sårbarhet frigör kraften att läka, inte bara oss själva, utan också de omkring oss.

Tillsammans skapar vi en gemenskap som omfamnar och lyfter. Vi finner tröst i att veta att vi inte är ensamma, att vi kan luta oss mot varandra i våra svagaste stunder och fira varandra i våra mest framgångsrika. Våra delade erfarenheter påminner oss om att vi inte definieras av våra brister, utan av vår kollektiva styrka och motståndskraft.

Som mammor i återhämtning skriver vi om våra berättelser och ser till att våra barn får ta emot ett arv av läkning och kärlek. Må vi fortsätta att vårda våra drömmar och bada i ljuset av självkärlek – och på så sätt lysa upp vägen för andra som kan komma att följa i våra fotspår.”

Petra