TT Nyhetsbyrån har nyligen publicerat två texter om svensk narkotikapolitik. Båda texterna innehåller intressanta och relevanta delar, men har också stora brister. Sammantaget är båda texter gravt tendensiösa och bryter mot de av medierna uppsatta publicitetsreglerna på flera punkter – främst när det gäller korrekthet och att ge alla parter tillfälle att framföra sina ståndpunkter.
Nedan följer en analys av TT-texterna ”Hård svensk knarklinje står fast – andra vacklar” och ”Så blev kriget mot knarket en svensk paradgren”, båda publicerade i slutet av februari 2023.
- Den förstnämnda texten inleds med ett påstående om att ”Sveriges narkotikalagar hör till västvärldens mest repressiva.” En genomgång av det europeiska narkotikacentret EMCDDA där straff för narkotikabrott jämförs visar att Sverige ligger i mitten av skalan. Straffet för innehav av 1 kg cannabis är bland de lägsta i hela EU. Det som skiljer Sverige från flertalet andra länder är det så kallade konsumtionsförbudet, men påföljden är i praktiken böter, ungefär i nivå med andra länder.
- Samma text slår fast att ”fler dör i överdoser i Sverige än i något annat land i EU”. Såväl EMCDDA som Socialstyrelsen avråder tydligt från den här typen av jämförelser – metodiken skiljer sig så mycket mellan länderna att det inte blir meningsfullt. Texten nämner inte heller att den svenska narkotikadödligheten har minskat med 35 procent sedan 2015.
- Samtidigt slår texten fast att ”narkotikadödligheten i Portugal de senaste 20 åren minskat kraftigt.” Detta är direkt felaktigt. Det är korrekt att dödligheten minskade kraftigt de första åren efter avkriminaliseringen 2001. I samband med den ekonomiska krisen 2008–2009 vände dock kurvan uppåt igen och den senaste siffran visar en ökning av antalet överdosdödsfall med 38 procent jämfört med året innan avkriminaliseringen.
- De som stöder en restriktiv narkotikapolitik – varav många är engagerade för att minska det lidande som narkotika skapar – utmålas i texterna som ”förbudsivrare”. Ett talande exempel är citatet ”I och med skärpningen av narkotikastrafflagen 1993 ansåg många förbudsivrare att Sverige uppnått den perfekta politiken, och att det nu bara var att invänta det narkotikafria samhällets ankomst”. Vi törs säga att ingen som fanns med i diskussionerna på 1990-talet känner igen sig i den bilden. Detta tillsammans med andra liknande påståenden gör texterna gravt tendentiösa.
- På samma sätt målas en nidbild upp av det narkotikaförebyggande arbete som bedrivits: ”In på 90-talet pågår massiva avskräckningskampanjer på skolor, arbetsplatser, gator och torg. Cannabis påstås leda till att man tappar tänderna, blir kriminell eller hoppar ut genom fönster i rusdrivna psykoser. Budskapet hamras in av politiker, polisen, nykterhetsorganisationer – och medier.” Avarter kan självklart ha förekommit, men detta är på inget sätt en rättvisande bild av de informationsinsatser som genomfördes av myndigheter och civilsamhälle.
- Ingenstans i de båda texterna lämnas utrymme till någon att förklara eller argumentera kring varför exempelvis konsumtionsförbudet bör finnas kvar. Här brister texterna återigen mot publicitetsreglerna.
Svensk narkotikapolitik måste utvecklas och förbättras – det är alla överens om. Narkotikapolitiskt Center välkomnar diskussion, debatt och en kritisk granskning av den förda politiken. Slentrianmässigt skrivna texter med svepande, tendentiösa påståenden och med dålig faktakoll leder dock inte diskussionen i en fruktbar riktning. Vi vill tro att TT Nyhetsbyrån har högre ambitioner än så här.
Källor:
https://www.emcdda.europa.eu/system/files/publications/3573/Trafficking-penalties.pdf
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/andts/utveckling-inom-andts-anvandning-och-ohalsa/skadeverkningar/narkotikans-skadeverkningar/narkotikarelaterad-dodlighet/
https://www.emcdda.europa.eu/data/stats2022/drd_en