Den här rapporten beskriver erfarenheter från tre nordamerikanska regioner – Alberta och British Columbia i Kanada samt delstaten Oregon i USA – som på olika sätt har förändrat sin narkotikapolitik under de senaste decennierna. Bakgrunden till förändringarna är en mycket allvarlig narkotikasituation, särskilt kopplad till den långvariga opioidkrisen som lett till ett mycket stort antal dödsfall.

Rapporten visar att narkotikaanvändning och drogrelaterade skador generellt är mer omfattande i Nordamerika än i Europa. Opioidkrisen har sin grund i omfattande förskrivning av smärtstillande läkemedel, vilket senare ledde till ökad användning av heroin och syntetiska opioider som fentanyl. När tillgången på legala opioider stramades åt tog den illegala marknaden snabbt över.

De tre områdena har valt olika vägar. Alberta har lagt ökat fokus på behandling, återhämtning och ett drogfritt liv, och diskuterar även möjligheten till tvångsinsatser vid allvarlig risk. British Columbia införde en försöksverksamhet med avkriminalisering av mindre mängder narkotika, men avslutade försöket efter tre år eftersom målen inte uppnåddes. Oregon genomförde en långtgående avkriminalisering av alla droger, men efter ökade dödstal och uteblivna effekter på behandling har delar av reformen senare rullats tillbaka.

En övergripande slutsats är att narkotikapolitiska reformer sällan ger snabba eller enkla lösningar. Avkriminalisering har inte visat sig minska dödlighet eller öka tillgången till behandling i de studerade fallen, och negativa effekter tycks ofta drabba redan utsatta grupper hårdast. Rapporten betonar vikten av att se narkotikapolitik som en långsiktig process där förebyggande arbete, skademinskning, behandling och socialt stöd behöver kombineras.