Narkotikapolitiken befinner sig i en brytningstid, både i Europa och globalt. Många förespråkare för legalisering och avkriminalisering hävdar att Sverige är unikt i sin restriktiva hållning. Men rapporten visar att detta inte stämmer. Flera europeiska länder, som Frankrike och Storbritannien, har valt att behålla sina restriktiva linjer och istället satsa på prevention, kontroll och vårdinsatser. Frankrike har ökat insatserna mot organiserad narkotikahandel men fokuserar också på stöd till utsatta grupper, medan Storbritanniens strategi “From Harm to Hope” tydligt avvisar både legalisering och avkriminalisering.

Samtidigt har Tyskland valt en annan väg och blivit en central aktör i legaliseringsdebatten. Landet implementerar nu en partiell legalisering av cannabis, men reformen är omstridd och har skalats ner för att anpassas till EU:s rättsliga ramar.

Erfarenheterna från Nordamerika ger ytterligare viktiga lärdomar. Både British Columbia i Kanada och Oregon i USA har tidigare genomfört långtgående avkriminaliseringsreformer, men resultaten har varit långt ifrån entydiga. Nu ser vi återkriminalisering genomföras, då problem som öppen droganvändning och ökade dödstal inte kunnat hanteras effektivt. Portugal, ofta framhållet som ett föredöme, visar att avkriminalisering inte är en universallösning. Medan initiala framgångar kopplades till stora satsningar på vård och behandling, har resurserna minskat över tid, vilket bidragit till dödstal som idag är högre än innan avkriminaliseringen.

Den sammantagna bilden visar att vägen framåt varken är rak eller enkel. Några perfekta lösningar finns inte, men en modern, evidens- och rättighetsbaserad narkotikapolitik bygger varken på en generell avkriminalisering eller legalisering.