Det pågår just nu en narkotikapolitisk diskussion i Sverige och frågan är vilken utveckling som kommer att ske framöver. Riksdagspartierna har länge, generellt sett, hållit låg profil i debatten.

Med anledning av det publicerar vi ett antal intervjuer med riksdagsledamöter från olika partier. Intervjuerna är gjorda av Stephan Dahlgren, före detta Chef for Child Protection vid UNICEF och författare till boken 'The Protection of Children from Illicit Drugs'. Intervjuerna gjordes under första halvåret 2020, men ger fortfarande en bild av hur partierna resonerar kring ett antal frågor. Intervjuerna har tidigare varit publicerade i norska Förbundet mot Rusgifts tidning.

Foto Riksdagshuset: Melker Dahlstrand/Sveriges riksdag

Gudrun Brunegård; riksdagsledamot (KD), utbildningsutskottet

Vilka är de de två till tre mest tänkvärda eller inspirerande böcker eller artiklar som du har läst i ämnet?

Svår fråga. Jag är i grunden sjuksköterska, specialistutbildad som distriktssköterska med folkhälsoarbete som inriktning, med tio år som skolsköterska med allt det förebyggande arbete det innebär. Jag har därefter ägnat ganska många år åt folkhälsopolitiskt arbete i kommun och landsting/region och nationellt via Sveriges Kommuner och Landsting (numera Regioner), innan jag för ett drygt år sedan blev riksdagsledamot. Kan inte hänvisa till några konkreta böcker eller författare, utan grundar min kunskap på en mängd artiklar, föreläsningar och diskussioner genom åren. 

Vad tror du är anledningen till att politiker idag är mycket mer osynliga när narkotikapolitik debatteras i TV än vad fallet var för säg 15 år sedan? Är det rimligt att polisföreträdare ska försvara en politiskt beslutad lagstiftning i TV-debatter? 

Ren spekulation, men kanske orsaken ligger i att den våldsamma gängkriminalitet, kopplat till narkotikahandeln, som utvecklats allt mer på senare år har förskjutit perspektivet till rent polisiära frågor. Polisens sakkunskap är viktig, men det behövs självklart en bredd, där man beaktar bakomliggande orsaker och förebyggande arbete, lika väl som hur man kommer tillrätta med langningen, där allt yngre personer involveras. Det handlar ju inte bara om hårdare straff, utan om att bryta utanförskap, vilket utan tvekan är en djupt politisk fråga. 

Håller ditt parti fast vid den klassiska svenska nollvisionen/ett narkotikafritt samhälle eller har den övergripande ambitionen förändrats? I så fall, hur sammanfattar man koncist den nya ambitionen?

Kristdemokraterna står fast vid en nollvision om ett narkotikafritt samhälle. 

Vilket ansvar ska narkotikakonsumenten ha avseende föregående fråga? 

Det faktum att narkotikainnehav är straffbart är en tydlig signal till den enskilde konsumenten. 

Håller ditt parti fast vid FN:s tre narkotikakonventioner och dessas lagligt bindande regelverk (inkluderat skyldigheten att kriminalisera innehav för eget bruk i artikel 3:2 i 1988 års konvention)? Om ej, vilka förändringar skulle ni vilja se?

Ja. Inga förändringar.

Kanada har legaliserat narkotika. I Norge står man i begrepp att avkriminalisera. Borde Sverige reagera på detta bilateralt eller i internationella fora?

Sverige borde enligt min uppfattning reagera. Jag kan inte bedöma vilket forum som är mest lämpligt, förmodligen båda delarna.

Hur anser du att begreppet avkriminalisera skall förstås juridiskt? Är det annorlunda än att legalisera? 

Avkriminalisering av narkotikabruk innebär att innehav av narkotika för eget bruk skulle bli tillåtet, vilket det inte är idag. Detta är Kristdemokraterna emot, då det skulle signalera en acceptans från samhället. Det enda skälet att överväga en avkriminalisering skulle vara om det då skulle underlätta för missbrukare att söka och få vård för sitt missbruk. Idag avhåller sig många missbrukare från att söka vård, då de befarar att bli polisanmälda och straffade. En avkriminalisering skulle kräva att god, evidensbaserad och likvärdig vård och behandling finns över hela landet, men så är inte fallet. Därför är det ingen möjlighet idag. Också noterbart är att kriminalisering av eget bruk gör det lättare for samhället att ingripa på ett tidigt stadium mot missbruk, samt för polisen att kontakta föräldrar när barn använder narkotika.

Aktörer som har kampanjat för att "reformera" den globala narkotikapolitiken har inte sällan föreslagit en så kallad ”harm reduction-policy”. Sverige blockerade länge harm reduction i europeiska och internationella policydokument då man ansåg att det var en legaliseringsinriktad policy, men så tycks fallet inte vara längre. Står ni bakom denna omsvängning i förhållande till harm reduction? 

Inte såvitt jag vet, eftersom Kristdemokraterna är emot legalisering av narkotika. Det finns dock inte i nuläget något formellt ställningstagande till policydokumenten och om KD delar bilden att det föreligger en positionsförflyttning mot en mer legaliseringsinriktad policy. Legalisering av exempelvis cannabis skulle medföra att substansen kan säljas öppet, som i nederländska coffee shops. Det skulle innebära en ökad tillgänglighet, vilket skulle leda till att fler skulle våga testa och därmed riskera att fastna i missbruk. 

Barnkonventionen är det enda MR-instrumentet som explicit talar om narkotika (Artikel 33 "staters skyldighet att skydda barn mot allt narkotikabruk"). När FN dokument numera talar om MR och Narkotika undviks normalt Barnkonvention till förmån för mer generella stadganden om exempelvis rätt till hälsa, privatliv och rätt till "harm reduction". Är det senare ett MR-centrerat förhållningssätt enligt ditt parti?

Nej, barnets bästa måste stå i främsta rummet, före eventuella andra överväganden.

Johan Hultberg; riksdagsledamot (Moderaterna), socialutskottet 

Som ansvarig för narkotika i ditt parti: Vilka är de de två till tre mest tänkvärda eller inspirerande böcker eller artiklar som du har läst i ämnet?

Jag har ingen sådan topp tre-tre-lista. Jag försöker läsa böcker och artiklar som belyser detta viktiga och svåra politikområde utifrån olika perspektiv. Just nu läser jag boken ”Fra forbud til fornuft” som är skriven av Arild Knutsen som är en mycket aktiv röst i den norska debatten. Den boken är så klart väldigt aktuell och intressant givet den reformering som nu sker av norsk narkotikapolitik. 

Vad tror du är anledningen till att politiker idag är mycket mer osynliga när narkotikapolitik debatteras i TV än vad fallet var för säg 15 år sedan? Är det rimligt att polisföreträdare ska försvara en politiskt beslutad lagstiftning i TV-debatter?

Jämfört med när jag själv kom in i riksdagen 2010 tycker jag att diskussionen om narkotikapolitiken i allmänhet och beroendevården i synnerhet har tagit fart på senare år, vilket jag verkligen välkomnar. Vi har stora utmaningar i Sverige som vi behöver diskutera. Jag tänker då särskilt på vår höga narkotikarelaterade dödlighet och vad som kan göras för att minska den. Jag är glad över att det finns en växande självkritik inom svensk politik liksom en vilja från höger till vänster att utvärdera, ompröva och utveckla politiken. 

En anledning till att partipolitiska företrädare kanske har lyst med sin frånvaro är att det rått en stor enighet om huvuddragen för den svenska narkotikapolitiken. I grunden måste självfallet riksdag och regering ytterst ställas till svars för den förda politiken liksom ge besked om vägen framåt. 

Håller ditt parti fast vid den klassiska svenska nollvisionen/ett narkotikafritt samhälle eller har den övergripande ambitionen förändrats? I så fall, hur sammanfattar man koncist den nya ambitionen?

Moderaterna vill naturligtvis se ett narkotikafritt samhälle. Nollvisionen får väl dock i ärlighetens namn sägas vara tämligen utopisk. I det praktiska arbetet är det viktigt, tycker jag, att först och främst fokusera på hur vi kan nå noll narkotikarelaterade dödsfall. Då behöver vi både bedriva ett aktivt och framgångsrikt arbete med att förebygga droganvändning och samtidigt utveckla och intensifiera det skadeförebyggande arbetet liksom erbjuda bättre vård och behandling som kan ta människor ur missbruk.  

Vilket ansvar ska narkotikakonsumenten ha avseende föregående fråga? 

Som moderat betonar jag alltid individens ansvar. Den som röker på eller tar kokain under krogrundan bör känna ett stort ansvar för att man göder den grova gängkriminalitet som är ett Sveriges största samhällsproblem. Men att skuldbelägga den som är fast i en allvarlig beroendesjukdom är kontraproduktivt. Istället ska samhället då göra vad som är möjligt för att erbjuda hjälp och vård så att individen ser att det finns alternativ till fortsatt missbruk. 

Håller ditt parti fast vid FN:s tre narkotikakonventioner och dessas lagligt bindande regelverk (inkluderat skyldigheten att kriminalisera innehav för eget bruk i artikel 3:2 i 1988 års konvention)? Om ej, vilka förändringar skulle ni vilja se?

Moderaterna betonar vikten av internationellt samarbete för att tackla gränsöverskridande problem och utmaningar vilket narkotikafrågorna verkligen är. Därför tycker vi arbetet inom FN är viktigt. Jag tycker det är bra att man inom FN i ökad omfattning fokuserar på frågor om vård och hälsa. Det har varit ett alldeles för ensidigt fokus på förbud och kontroll vilket inte visat sig framgångsrikt. Det är bra med ett FN-gemensamt ramverk men varje land måste också ha utrymme att forma den egna politiken utifrån det övergripande syftet – att begränsa narkotikaanvändningen till medicinsk användning.

Kanada har legaliserat narkotika. I Norge står man i begrepp att avkriminalisera. Borde Sverige reagera på detta bilateralt eller i internationella fora?

Vi ska vara försiktiga med att peka finger och säga åt andra länder hur de ska utforma sin politik. Och vad t.ex. Norge gör uppfattar jag på intet sätt att det står i strid med FN-konventionerna. Varje land väljer om man vill straffbelägga eget bruk eller inte. Givet att Norge och Sverige är väldigt lika är det väldigt intressant att följa utvecklingen i Norge och effekterna av den reformering som där pågår med bland annat just avkriminalisering av eget bruk i kombinationen med ökade vård- och behandlingsinsatser.

Hur anser du att begreppet avkriminalisera ska förstås juridiskt? Är det annorlunda än att legalisera? 

Ja det är en viktig skillnad mellan att avkriminalisera och legalisera. Att avkriminalisera eget bruk, så som Norge nu gör, handlar om att straffbefria dem som brukar. Inte att om, så att säga, släppa knarket fritt. Jag tror att de flesta idag är överens om att straff inte är ett särskilt bra sätt att behandla sjukdom. 

Aktörer som har kampanjat för att "reformera" den globala narkotikapolitiken har inte sällan föreslagit en så kallad ”harm reduction-policy”. Sverige blockerade länge harm reduction i europeiska och internationella policydokument då man ansåg att det var en legaliseringsinriktad policy, men så tycks fallet inte vara längre. Står ni bakom denna omsvängning i förhållande till harm reduction?

Givet den mycket höga narkotikarelaterade dödligheten globalt och inte minst i Sverige är det uppenbart att vi i mycket större utsträckning behöver jobba med skadereduktion och ta till oss av de rekommendationer som exempelvis EU:s narkotikamyndighet ger om hur ett sådant arbete bör bedrivas. I Sverige behöver vi bland annat bygga ut sprututbytesprogrammen, förbättra tillgången till överdosmotgiftet naloxon och säkra att det finns tillgång till läkemedelsassisterad behandling i hela landet för personer med beroendesjukdom. Det handlar om att rädda liv. Vi måste samtidigt givetvis hålla i och utveckla det drogförebyggande arbetet. 

För att konkludera behöver vi alltså klara av att jobba i flera spår samtidigt. Både förebyggande och skadereducerade. Bara den som överlever sitt missbruk kan bli drogfri. Vidare står som bekant Moderaterna för en mycket aktiv rättspolitik med ökade resurser och verktyg till hela rättsväsendet i syfte att bekämpa droghandeln och straffa dem som skor sig på andra människors problem och sjukdom.

Barnkonventionen är det enda MR-instrumentet som explicit talar om narkotika (Artikel 33 "staters skyldighet att skydda barn mot allt narkotikabruk"). När FN dokument numera talar om MR och Narkotika undviks normalt Barnkonvention till förmån för mer generella stadganden om exempelvis rätt till hälsa, privatliv och rätt till "harm reduction". Är det senare ett MR-centrerat förhållningssätt enligt ditt parti?

Jag är osäker på om jag förstår frågan men det är bra att mänskliga rättigheter betonas allt mer i diskussionen om narkotikapolitik och beroendevård. Det ger ett ökat fokus på vård och hälsa vilket är välkommet. När det gäller barn är det för oss moderater självklart att alltid sätta det enskilda barnets bästa i första rummet. Så sker tyvärr inte alltid i Sverige vilket till stor del beror på hur vår lagstiftning ser ut med ett väldigt starkt skydd av föräldrars intressen. När ett barn omhändertas på grund av föräldrarna missbruka, ja då måste barnets bästa väga tyngst och inte de biologiska föräldrarnas vilja. Vi moderater har därför tagit initiativ till en Lex Hjärtat. Alltså en skärpt lagstiftning för att förhindra att det som hände i det uppmärksammade fallet med den treåriga flickan Esmeralda ska hända igen. Konkret måste det bland annat bli enklare för familjehemsföräldrar att överta vårdnaden av barn, om det är det bästa för barnet. 

Sofia Nilsson; riksdagsledamot (Centern), socialutskottet 

Som ansvarig för narkotika i ditt parti: Vilka är de de två till tre mest tänkvärda eller inspirerande böcker eller artiklar som du har läst i ämnet?

Björn Johansson. Han har ett nytänk som bygger på vetenskap och forskning.

Vad tror du är anledningen till att politiker idag är mycket mer osynliga när narkotikapolitik debatteras i TV än vad fallet var för säg 15 år sedan? Är det rimligt att polisföreträdare ska försvara en politiskt beslutad lagstiftning i TV-debatter? 

Jag vet inte om politiker är mer framträdande idag. Kanske är det mer diskussion om frågan inom politiken idag när nollvisionen inte längre självklar som grund. Att polisen och poliser deltar i den demokratiska debatten utifrån sina perspektiv är positivt.

Håller ditt parti fast vid den klassiska svenska nollvisionen/ett narkotikafritt samhälle eller har den övergripande ambitionen förändrats? I så fall, hur sammanfattar man koncist den nya ambitionen?

Nollvisionen är i sig inte problematiskt. Men den har i praktiken lett till en politik som har delvist byggt på förnekelse framför behandling. Missbruk ska ses som en sjukdom – även för narkotika. Ökad narkotikabruk ska fortsatt motarbetas.

Vilket ansvar ska narkotikakonsumenten ha avseende föregående fråga? 

Den enskilda har ett stort ansvar - precis som på andra områden. Men idag är det enbart inom narkotikapolitiken att detta ansvar även kopplas till en kriminalisering och där missbruket inte primärt ses som ett problem som ska lösas med vårdinsatser.

Håller ditt parti fast vid FN:s tre narkotikakonventioner och dessas lagligt bindande regelverk (inkluderat skyldigheten att kriminalisera innehav för eget bruk i artikel 3:2 i 1988 års konvention)? Om ej, vilka förändringar skulle ni vilja se?

FN rekommenderar idag översyn av narkotikalagstiftningen och förespråkar inte kriminalisering. Vi vill se en öppen och evidensbaserad översyn av den svenska politiken.

Kanada har legaliserat narkotika. I Norge står man i begrepp att avkriminalisera. Borde Sverige reagera på detta bilateralt eller i internationella fora?

Både och. Sverige måste både bidra till internationell kunskapsutbyte och ta del av samma.

Hur anser du att begreppet avkriminalisera ska förstås juridiskt? Är det annorlunda än att legalisera? 

Ja. Avkriminalisering handlar om eget bruk. Legalisering handlar om försäljning.

Aktörer som har kampanjat för att "reformera" den globala narkotikapolitiken har inte sällan föreslagit en så kallad ”harm reduction-policy”. Sverige blockerade länge harm reduction i europeiska och internationella policydokument då man ansåg att det var en legaliseringsinriktad policy, men så tycks fallet inte vara längre. Står ni bakom denna omsvängning i förhållande till harm reduction?

Ja

Barnkonventionen är det enda MR-instrumentet som explicit talar om narkotika (Artikel 33 "staters skyldighet att skydda barn mot allt narkotikabruk"). När FN dokument numera talar om MR och Narkotika undviks normalt Barnkonvention till förmån för mer generella stadganden om exempelvis rätt till hälsa, privatliv och rätt till "harm reduction". Är det senare ett MR-centrerat förhållningssätt enligt ditt parti? 

Ja det är en mänsklig rättighet att få vård.

Rasmus Ling, riksdagsledamot (Miljopartiet) justitieutskottet

Som ansvarig för narkotika i ditt parti: Vilka är de de två till tre mest tänkvärda eller inspirerande böcker eller artiklar som du har läst i ämnet?

Avstår att svara.

Vad tror du är anledningen till att politiker idag är mycket mer osynliga när narkotikapolitik debatteras i TV än vad fallet var för säg 15 år sedan? Är det rimligt att polisföreträdare ska försvara en politiskt beslutad lagstiftning i TV-debatter?

Jag har svårt att bedöma huruvida det har skett en förändring, och att narkotika skulle diskuteras mindre idag än i mitten på 00-talet. Min bild är att det länge har varit en fråga med stor sprängkraft, och som många värjt sig emot att ta upp. Vare sig det rör missbruksbehandling, eller andra perspektiv. Det är inte polisens uppgift att försvara beslutad policy, däremot har självklart polisen möjlighet att delta i den samhällspolitiska diskussionen, och inte minst ge sina perspektiv på hur narkotikan berör människor och samhället.

Håller ditt parti fast vid den klassiska svenska nollvisionen/ett narkotikafritt samhälle eller har den övergripande ambitionen förändrats? I så fall, hur sammanfattar man koncist den nya ambitionen?

Vi har en formulering i vårt partiprogram om att vi önskar oss ett narkotikafritt samhälle, något vi delar med de flesta. Emellertid så måste vi naturligtvis också se hur verkligheten ser ut och arbeta efter det. Eftersom vi inte är i närheten av ett narkotikafritt samhälle, så behöver man även arbeta för att minska skadorna av narkotika på olika sätt. Ett exempel som tidigare var kontroversiellt, men nu är standard, är sprutbytesprogrammen.

Vilket ansvar skall narkotikakonsumenten ha avseende föregående fråga? 

Missbruk bör ses som en sjukdom, och den som är sjuk måste få vård. Sedan har givetvis alla människor ett ansvar för sina handlingar.

Håller ditt parti fast vid FN:s tre narkotikakonventioner och dessas lagligt bindande regelverk (inkluderat skyldigheten att kriminalisera innehav för eget bruk i artikel 3:2 i 1988 års konvention)? Om ej, vilka förändringar skulle ni vilja se?
Jag hänvisar till info@mp.se för att höra om vilka ställningstaganden MP tagit gällande det

Kanada har legaliserat narkotika. I Norge står man i begrepp att avkriminalisera. Borde Sverige reagera på detta bilateralt eller i internationella fora?

Jag tycker det vore märkligt om Sverige skulle peka finger mot Norge i det här sammanhanget.

Hur anser du att begreppet avkriminalisera skall förstås juridiskt? Är det annorlunda än att legalisera? 

Avkriminalisera och legalisera ser jag som olika saker. Att något är avkriminaliserat innebär för mig att det inte utdöms något straff, men det betyder inte att det är tillåtet. En legalisering innebär att det finns ett legalt regelverk, som givetvis kan se ut på oändligt många sätt.

Aktörer som har kampanjat för att "reformera" den globala narkotikapolitiken har inte sällan föreslagit en så kallad ”harm reduction-policy”. Sverige blockerade länge harm reduction i europeiska och internationella policydokument då man ansåg att det var en legaliseringsinriktad policy, men så tycks fallet inte vara längre. Står ni bakom denna omsvängning i förhållande till harm reduction?

Harm reduction innebär att man arbetar för att minimera skadorna från narkotika. Miljöpartiet har stått bakom förslag för att minska skadorna, exempelvis vad gäller sprutbytesprogrammet. Vi vill också se försök med injektionsrum för heroinister. Vi vill också se en utredning av narkotikapolitiken i enlighet med SKL:s (nuvarande SKR:s) rekommendation.

Barnkonventionen är det enda MR-instrumentet som explicit talar om narkotika (Artikel 33 "staters skyldighet att skydda barn mot allt narkotikabruk"). När FN dokument numera talar om MR och Narkotika undviks normalt Barnkonvention till förmån för mer generella stadganden om exempelvis rätt till hälsa, privatliv och rätt till "harm reduction". Är det senare ett MR-centrerat förhållningssätt enligt ditt parti? 

Avstår frågan.

Barbro Westerholm, riksdagsledamot (Liberalerna) socialutskottet

Som ansvarig för narkotika i ditt parti: Vilka är de de två till tre mest tänkvärda eller inspirerande böcker eller artiklar som du har läst i ämnet?

1. Artikeln ”Metadonbehandling räddar liv” av Professor Gunne på Ulleråker (publicerad sent 70-tal)

2. Bengt Ljungbergs mfl bok ”Rena sprutor till narkomaner” (1989)

3. Pseudonymen Bengt Johanssons böcker om ”Sara” (publicerade tidigt 90-tal)

Vad tror du är anledningen till att politiker idag är mycket mer osynliga när narkotikapolitik debatteras i TV än vad fallet var för säg 15 år sedan? Är det rimligt att polisföreträdare ska försvara en politiskt beslutad lagstiftning i TV-debatter? 

Jag håller med om att politiker inte är så synliga i narkotikadebatten vilket kan bero på att vi har ett tungt arbete och måste prioritera. Narkotikafrågan är en mutlifacetterad fråga som kräver mycket påläsning. Kanske inte alla politiker som har tid med eller prioriterar detta. ”Kriget mellan olika åsikter” kan också spela in – politiker är ovilliga att ge sin in i en laddad debatt. Vi måste få en förutsättningslös utredning om framtida narkotikapolicy som kan vara till hjälp för politikerna.

Håller ditt parti fast vid den klassiska svenska nollvisionen/ett narkotikafritt samhälle eller har den övergripande ambitionen förändrats? I så fall, hur sammanfattar man koncist den nya ambitionen?

Liberalerna står bakom policyn om ett narkotikafritt samhälle. Man kan jämföra med trafikdöd och korruption. Kanske får man aldrig ner dem till noll, men man måste ha en tydlig riktning och målsättning. 

Vilket ansvar ska narkotikakonsumenten ha avseende föregående fråga? 

Den grupp som är beroende kan bara åläggas ett begränsat (kriminellt) ansvar. Att vara narkotikaberoende är att vara slav under drogen, ha förlorat sin fria vilja. Däremot bör gruppen rekreationsanvändare vara ansvariga.

Håller ditt parti fast vid FN:s tre narkotikakonventioner och dessas lagligt bindande regelverk (inkluderat skyldigheten att kriminalisera innehav för eget bruk i artikel 3:2 i 1988 års konvention)? Om ej, vilka förändringar skulle ni vilja se?

Liberalernas stämma 2019 avslog en motion om avkriminalisering. Innehav skall vara kriminaliserat men påföljderna kan variera beroende på de individuella fallen.

Kanada har legaliserat narkotika. I Norge står man i begrepp att avkriminalisera. Borde Sverige reagera på detta bilateralt eller i internationella fora?

Det behövs en uppföljning för att se hur det går för länder som legaliserat respektive avkriminaliserat, och det under en längre tid. Sverige bör hålla fast vid sin politik som kriminaliserar produktion, trafficking, och innehav för personligt bruk. Varje land måste ansvara för sin egen politik och vi bör alltså följa vad som händer i de länderna.

Hur anser du att begreppet avkriminalisera ska förstås juridiskt? Är det annorlunda än att legalisera? 

De två begreppen är inte samma sak. Avkriminalisering innebär att det inte blir någon rättslig påföljd for innehav. Legalisering innebär en generell avreglering.

Aktörer som har kampanjat för att "reformera" den globala narkotikapolitiken har inte sällan föreslagit en så kallad ”harm reduction-policy”. Sverige blockerade länge harm reduction i europeiska och internationella policydokument då man ansåg att det var en legaliseringsinriktad policy, men så tycks fallet inte vara längre. Står ni bakom denna omsvängning i förhållande till harm reduction?

Jag varit skeptisk till harm reduction-begreppet och associerar det med libertarianism. Harm reduction är en glidning som kan vara farlig. Narkotikapolicy är mer komplicerad än vad harm reduction-tänket medger. Som liberal anser jag att narkotika gör människor ofria och därmed är det liberalt att ha en restriktiv narkotikapolitik. Den vård och de medicinska åtgärder som är behövliga kan göras under existerande narkotikakonventioner, vilka föreskriver sådana åtgärder. 

Barnkonventionen är det enda MR-instrumentet som explicit talar om narkotika (Artikel 33 "staters skyldighet att skydda barn mot allt narkotikabruk"). När FN dokument numera talar om MR och Narkotika undviks normalt Barnkonvention till förmån för mer generella stadganden om exempelvis rätt till hälsa, privatliv och rätt till "harm reduction". Är det senare ett MR-centrerat förhållningssätt enligt ditt parti? 

Det har inte varit  någon större debatt i Socialutskottet om Barnkonventionens Artikel 33 eller dess relation till andra påstådda MR-koncept.

Yasmine Bladelius; riksdagsledamot (Socialdemokraterna) socialutskottet

Som ansvarig för narkotika i ditt parti: Vilka är de de två till tre mest tänkvärda eller inspirerande böcker eller artiklar som du har läst i ämnet?

Det finns mycket att välja på. Bland det som givit intryck på senare tid finns Professor Fred Nybergs forskning om hur beroende påverkar hjärnan och en artikel på DN Debatt, ”Fel slutsats om Portugal”, om hur avkriminaliseringen i Portugal inte kan länkas till dödlighet på det sätt som avkriminaliseringsförespråkare gör.

Vad tror du är anledningen till att politiker idag är mycket mer osynliga när narkotikapolitik debatteras i TV än vad fallet var för säg 15 år sedan? Är det rimligt att polisföreträdare ska försvara en politiskt beslutad lagstiftning i TV-debatter?

En svar fråga! Jag kan notera att narkotikapolicy har haft låg politisk prioritet under många år bland alla partier, och att detta kan vara en förklaring till osynligheten av politiskt valda i media. 

Håller ditt parti fast vid den klassiska svenska nollvisionen/ett narkotikafritt samhälle eller har den övergripande ambitionen förändrats? I så fall, hur sammanfattar man koncist den nya ambitionen?

Socialdemokraterna håller fast vid nollvisionen/ett narkotikafritt samhälle.

Vilket ansvar ska narkotikakonsumenten ha avseende föregående fråga? 

Varje medborgare har ett ansvar att följa lagar och inte belasta samhället. Det är klart enligt svensk lagstiftning att icke-medicinskt narkotikabruk leder till konsekvenser. Samtidigt är missbruk en sjukdom som påkallar samhällelig hjälp. 

Håller ditt parti fast vid FN:s tre narkotikakonventioner och dessas lagligt bindande regelverk (inkluderat skyldigheten att kriminalisera innehav för eget bruk i artikel 3:2 i 1988 års konvention)? Om ej, vilka förändringar skulle ni vilja se?

Socialdemokraterna håller fast vid konventionerna. Dessa är bra instrument och vi vill ha politisk enighet om att konventionerna skall följas.

Kanada har legaliserat narkotika. I Norge står man i begrepp att avkriminalisera. Borde Sverige reagera på detta bilateralt eller i internationella fora?

Sverige bör agera för att FN:s konventioner efterföljs. jag noterar att detta görs bilateralt med Norge, där det också är diskussioner i Nordiska Rådet. Den globala reaktionen (t.ex. på det årliga FN-mötet i Wien) ligger längre från socialutskottet och avgörs av regering och departement.

Hur anser du att begreppet avkriminalisera ska förstås juridiskt? Är det annorlunda än att legalisera? 

Det är en skillnad mellan legalisering och avkriminalisering. Legalisering innebär att man godkänner narkotika på samma satt som alkohol (produktion/försäljning/innehav). Avkriminalisering innebär att man inte ålägger sanktioner för bruket (dvs intaget av narkotikan i egna kroppen). Produktion, försäljning och innehav kan däremot inte vara föremål för avkriminalisering – då handlar det om legalisering. Socialdemokraterna står fast vid Sveriges kriminalisering av eget bruk. 

Aktörer som har kampanjat för att "reformera" den globala narkotikapolitiken har inte sällan föreslagit en så kallad ”harm reduction-policy”. Sverige blockerade länge harm reduction i europeiska och internationella policydokument då man ansåg att det var en legaliseringsinriktad policy, men så tycks fallet inte vara längre. Står ni bakom denna omsvängning i förhållande till harm reduction?

Jag ser inget motsatsförhållande mellan harm reduction och en restriktiv narkotikapolicy baserad på nollvision, och anser att vi kommer att arbeta mer med harm reduction i Sverige. 

Barnkonventionen är det enda MR-instrumentet som explicit talar om narkotika (Artikel 33 "staters skyldighet att skydda barn mot allt narkotikabruk"). När FN dokument numera talar om MR och Narkotika undviks normalt Barnkonvention till förmån för mer generella stadganden om exempelvis rätt till hälsa, privatliv och rätt till "harm reduction". Är det senare ett MR-centrerat förhållningssätt enligt ditt parti?

Socialdemokraterna vill vidtaga åtgärder för att skydda barn och att detta finns uttryckt i bl.a. den svenska ANDT-Strategin.

Övriga partier

Sverigedemokraterna – ledamöter i Socialutskottet samt partiledningen har fått frågan, men ej svarat. 

Vänsterpartiet – Karin Rågsjo, narkotikaansvarig i Socialutskottet, har inte återkommit med sina svar.