Barn har rätt att skyddas från narkotikaanvändning och skolan är en viktig arena för både förebyggande insatser och tidig upptäckt. Trots det upplever många skolor att det finns brister i både resurser, kunskap och policyarbete kring alkohol, narkotika, dopning och tobak. 

Alla barn och unga möter inte ungdomsmottagningen, BUP eller socialtjänsten – men alla barn har en nästan daglig kontakt med skolan under en stor del av sin uppväxt. Skolan ger därmed möjlighet för tidig upptäckt av barn som mår dåligt eller far illa. Här kan elevens lärare eller skolsköterska vara den första kontakten som ser och kan bemöta ett barn i behov av stöd och hjälp. Det kan vara barn som har problem i hemmet, med vänner, psykisk ohälsa eller användning av alkohol, narkotika eller tobak. 

I en enkätundersökning med svenska grund- samt gymnasieskolor som målgrupp har vi ställt frågor kring skolornas drogförebyggande arbete. Svaren visar att de flesta skolor har en policy för ANDTS på plats, men att många saknar tillräckliga resurser och kunskap för att genomföra ett generellt förebyggande arbete.

Eleverna har rätt till en miljö som är främjar deras hälsa och som är fri från alkohol, narkotika och tobak. Det innebär bland annat att skolan ska förebygga och ingripa mot elevers narkotikaanvändning. Både för att ge stöd till den elev som man misstänker använder narkotika, men också för att se till att övriga elever får en trygg arbetsmiljö och studiero. 

Frågan är vilka åtgärder skolor gör eller kan göra som är hälsofrämjande och förebyggande? Vår enkät och våra samtal med lärare och elevhälsa visar att det ser väldigt olika ut – både mellan kommuner och mellan skolor inom samma kommun. Det finns skolor som har en bra lägesbild av situationen och en tät samverkan med polis, socialtjänst och civilsamhälle som kan ge stöd till både förebyggande insatser bland elever och föräldrar och åtgärder när situationer uppstår. Samtidigt upplever många skolor att de inte har en tillräcklig policy eller handlingsplan för hur skolan ska agera. Ibland saknas policy helt, i andra fall har inte alla kännedom om den eller så är den inte anpassad till verkligheten och efterlevs därmed inte fullt ut. 

Vi vet att skolgång är en av de främsta skyddsfaktorerna för barns och ungdomars hälsa – och en trygg och bra skolmiljö är avgörande. För att uppnå det behöver skolorna tillräckliga resurser, men även det stöd i kunskap och kompetens som många efterfrågar. Här menar vi att ansvaret för att ta fram en vägledning till skolorna bör ligga hos det av narkotikautredningen föreslagna kompetenscentret kring ANDTS. Självklart i nära samverkan med Skolverket, som en del av myndighetens uppdrag att vägleda skolor i kvalitetsutveckling. Ett sådant stöd, som fortfarande lämnar utrymme för skolorna att justera policy och handlingsplan utifrån behov och situation, ger en större trygghet för både rektor, skolpersonal, elever och föräldrar. 

Peter Moilanen, chef Narkotikapolitiskt Center

Fatou Khan, verksamhetschef Sveriges Blåbandsungdom

Narkotikautredningen har lämnat en gedigen utredning med förslag för att stärka det förebyggande arbetet, insatser mot dödlighet samt utbyggnad av Naloxon, sprutbyten och LARO. Förslag på faktiska åtgärder som vi gärna ser genomförs. Men sett till helheten upplever vi att utredningen är alltför passiv och dess stora fokus på skadereducering riskerar att skapa en slagsida i narkotikapolitiken.

Utredningen skulle ge förslag anpassade till nuvarande och framtida utmaningar – och där saknar vi insatser inom flera områden: Den ekonomiska kompensation som föreslås för det förebyggande programmet är inte ens i paritet med den minskning i anslag för ANDTS som skett de senaste tio åren. Lagförslag om förebyggande arbete har övervägts men föreslås ej, inte heller någon generisk narkotikaklassning av nya psykoaktiva substanser. Åtgärder för att minska tillgängligheten saknas, liksom insatser som kan minska dödlighet inom suicid. Vi saknar också förslag kring återhämtning/recovery efter ett beroende, där civilsamhället är och kan vara en viktig aktör.

Så även om vi hoppas att det som föreslås också genomförs – ser vi inte att föreslagna insatser gör oss tillräckligt rustade för framtidens utmaningar. Vi kan helt enkelt bättre!

Läs vårt remissvar här

Vi summerar ett år där narkotikapolitiken kopplats till gängbrottslighet och repressiva åtgärder – men där behovet av förebyggande insatser också lyfts från allt fler håll. 

Inom NPC har vi varit aktiva med ett femtiotal debattartiklar och ett flertal poddavsnitt och webbinarier. Vi har även lanserat en rapport kring cannabisindustrins metoder och strategier  och gett ut en rad nya PM där vi fördjupat oss i olika narkotikafrågor. Vi har genomfört fyra utbildningar tillsammans med Tollare Folkhögskola och har bjudits in till ett sjuttiotal externa arrangemang för samtal och föreläsningar. Helt enkelt ett år med möjlighet till möten, lärande och diskussion kring viktiga frågor!

Läs vår Verksamhetsberättelse för 2023

I vårt PM NPC reder ut: Opinionsundersökningar om allmänhetens uppfattning om narkotikalagstiftningen beskriver vi tendenser inom den allmänna opinionen kring narkotikalagstiftningen, framförallt aspekter av legalisering och avkriminalisering och då speciellt avseende cannabis.

Hur allmänheten uppfattar olika samhällsfrågor är relevant på flera sätt. Dels kan ”den allmänna opinionen” antas påverka politiska beslut, dels kan uppfattningen om narkotikalagstiftningen antas ha konsekvenser för individernas beteende och dels kan det ha betydelse för preventiva insatser.

Sammantaget visar de undersökningar vi tittat närmare på att det inte finns något opinionsmässigt stöd för att avskaffa förbudet mot att använda narkotika eller legalisera cannabis. Men tendensen är att den restriktiva hållningen minskar. Större andel, främst av unga, är positiva till liberaliseringar av narkotikalagstiftningen. Opinionen inom EU är generellt mindre restriktiv än i Sverige.

Läs vårt PM här

Nu är vårens program klart och vi bjuder in till fem spännande webbinarier kring aktuella narkotikafrågor. Missa inte att lyssna till Alis berättelse om hur hans liv tog en ny vändning, varför viktiga aktörer som civilsamhällsorganisationer och bostadsbolag behöver inkluderas i det förebyggande arbetet, hur man kommunicerar med sin tonåring och vad som hänt med alla de utredningar som genomförts de senaste åren. Vi avslutar med att sammanfatta utvecklingen av narkotikapolitiken i Europa. Anmäl dig till vårens webbinarier redan nu via länkarna på respektive rubrik nedan:

Webbinarium 25 jan kl 15.00-16.00
Hej, jag heter Ali
Ali Reunanen har arbetat med artister och skådespelare från Stockholm till Hollywood. I mångas ögon levde han kanske ett framgångsrikt liv, men själv kände han sig aldrig riktigt lycklig. Efter en misslyckad narkotikaaffär blev han tagen av polisen och förd till häktet. Där existerade ingenting, förutom tiden. Tid att tänka, tid att känna, men framför allt: tid för bättring. För vad hade egentligen hänt? Hur blev det så här?

Medverkande: Farida al-Abani samtalar med Ali Reunanen om hans liv och hans bok ”Hej, jag heter Ali.”

Webbinarium 22 feb kl 15.00-16.00
Tillsammans för förändring
IOGT-NTO Föräldrar Tillsammans 2.0 fungerar som en brygga mellan föräldrar och andra samhällsaktörer kring frågor om barn och unga, med särskilt fokus på droger. Bostadsbolaget i Göteborg arbetar för att skapa en trygg miljö för alla boende i området. Båda är exempel på aktörer som behöver inkluderas i kommunernas lokala samverkan kring det förebyggande arbetet.

Medverkande: Dzemal Sabovic, utvecklingschef för social hållbarhet, Bostadsbolaget Göteborg samt Alexandra Green Tetschet, projekt- och kampanjledare IOGT-NTO Föräldrar Tillsammans 2.0

Webbinarium 21 mars kl 15.00-16.00
Nyfiken och lyhörd. Hur kommunicerar man med sin tonåring?
Att kommunicera med tonåringar kan vara en utmaning för föräldrar. Samtidigt som de rullar med ögonen, kan föräldrars frågor, regler och uppmuntran till samtal vara precis det ungdomar behöver för att göra kloka val i livet. Här berättar Sabina Kapetanovic om vikten av föräldra-barnkommunikation både för ungas substansbruk och för bibehållande av ett tryggt band mellan föräldrar och barn under tonåren.

Medverkande: Sabina Kapetanovic, docent i psykologi, Högskolan Väst.

Webbinarium 18 april kl 15.00-16.00
Efter utredningarna: Vad har hänt i lagstiftning och praxis?
Under de senaste åren har flera utredningar genomförts inom områden som rör socialtjänsten, samsjuklighet och narkotika. Men vad har hänt sedan dessa utredningar presenterades? Har det skett några förändringar i lagstiftningen och praxis? Vi lyfter aktuella utredningar och vilka förslag som faktiskt har genomförts.

Webbinarium 16 maj kl 15.00-16.00
Europas narkotikapolitik – om beslut och konsekvenser
Den europeiska narkotikapolitiken står inför en brytpunkt. Olika länder tar beslut som pekar åt skilda håll, och både FN:s narkotikakonventioner och EU:s överenskommelser utmanas. Utifrån utvecklingen i Tyskland gör vi nedstamp i ett antal länder för att skapa en bild av pågående förändringar och vilka konsekvenser de kan få för det enskilda landet och Europa i stort.

Medverkande: Staffan Hübinette med flera medarbetare på NPC.

Hur många människor i Sverige har ett skadligt bruk eller beroende av narkotika? Vi har tidigare i podden klagat över bristen på mätningar – nu har två olika tagits fram på kort tid. Peter Moilanen och Pierre Andersson diskuterar vad de kommer fram till.

Vi tar också upp en ny rapport från ESO som sågar kriminaliseringen av narkotika som genomfördes 1988. Men har de ens svarat på den mest relevanta frågan i sammanhanget?

Bland de övriga nyheterna som diskuteras i avsnittet finns stängningen av Pusher Street, receptfri försäljning av Naloxon och den nyligen tillsatta utredningen om bristande vandel som grund för utvisning.

Lyssna på avsnittet

I veckan var Peter Moilanen från NPC inbjuden som talare för världens länder inom FN:s narkotikakommission, CND, där han lyfte möjligheten att införa en god samaritlag. Tanken med en sådan lag är att den som larmar 112 vid överdosfall inte ska riskera att dömas för ringa narkotikabrott. Studier från andra länder visar att det kan leda till att fler vågar larma och därmed rädda liv.

Se klippet med Peter tal här