Replik: Cannabis slår inte ut svart marknad

I en debattartikel i Svd lyfter Ted Goldberg upp att nuvarande narkotikapolitik har stor del i det upptrappade våldet i spåren av gängkriminaliteten. Han menar att vi bör ändra målet från att försöka utrota narkotikan till ett mål om att minimera skadorna. Från Narkotikapolitiskt Centers sida utmanar vi den bilden i vår replik i Svd.

Vi delar verkligen oron för den gängkriminalitet som finns på våra gator och narkotikaförsäljning är mycket riktigt är en av intäktskällorna. Frågan är dock om en legalisering av narkotika skulle minska intäkterna på ett avgörande sätt för dessa gäng? Erfarenheterna från såväl Sverige som Nordamerika tyder inte på det. Över tid har vi haft olika gängkrig i Sverige. Ett sådant var det så kallade cigarettkriget i slutet av 1990-talet som handlade om smuggling av cigaretter och försäljning av sprit på krogar. Produkter som var och är legala. Gäng söker sin finansiering där det finns incitament att tjäna pengar vilket ofta handlar om produkter med punktskatter eller regleringar.

I Nordamerika ser vi att den svarta marknaden fortsätter att frodas i Kanada och Kalifornien, som båda har legaliserat cannabis. I Colorado har till och med maffian etablerats inne i delstaten. En annan åtgärd som ibland lyfts fram är avkriminalisering. En sådan skulle inte reducera de ekonomiska incitamenten för gängen. Varken avkriminalisering eller legalisering kommer åt roten till den problematik som ligger bakom gängkriminaliteten. Där krävs helt andra lösningar.

Goldberg menar vidare att vi gjort allt vi har kunnat för att uppnå det narkotikafria samhället, utan att lyckas. Vi menar att vi långtifrån har prövat alla de insatser som kan genomföras inom rådande narkotikapolitik, även om just visionen ska ses som just en vision och inte en absolut sanning. Tvärtom behöver vi nu fokusera och satsa resurser på ett förebyggande arbete värt namnet. Detsamma gäller behandling och en fungerande vårdkedja.

Vi är öppna för nya åtgärder och lösningar, men det är rimligt att gå framåt med en försiktighetsprincip. Ett exempel på det är att införa alternativa påföljder till böter för ringa bruk, för att personer snabbt ska kunna välja behandling eller annat stöd för att bli av med sin konsumtion.

Vi ska vara nöjda att vi i Sverige inte har gått legaliserings- och liberaliseringsvägen med vår narkotikapolitik. I internationella mätningar har vi i Sverige en låg konsumtion av narkotika och debutåldern går inte ner i åldrarna. Det har besparat oss mycket skador och lidande för såväl den enskilde, närstående och samhället i stort. Den narkotikarelaterade dödligheten sticker dock ut och orsakerna till det behöver följas upp för att hitta rätt åtgärder.

Samtidigt är det viktigt att följa utvecklingen efter legaliseringen i delar av Nordamerika. De studier som hittills publicerats indikerar konsumtionsökningar, ett ökat beroende bland tonåringar och fler sjukhusvistelser även om det är för tidigt att se de långsiktiga effekterna. Vi ser nu delstater som aktivt väljer att avstå legalisering, som New York, New Jersey och New Mexico som i år röstat ner förslag i den riktningen.

Goldberg skriver om Sveriges krig mot narkotika och vänder sig mot visionen om ett narkotikafritt samhälle. Begrepp och påståenden som det finns anledning att reda ut. Vi har i jämförelse med många andra länder en relativt mild straffskala och ringa narkotikabrott leder inte till fängelse, utan böter eller vårdinsatser.

En vision om ett narkotikafritt samhälle är just en vision. Men den anger en ambition och mål om att minska antalet användare, lidanden och dödlighet. Som en del av vår narkotikapolitik har vi sedan 1960-talet fört in skadereducerande åtgärder med start i metadonprogram och uppsökande verksamhet för att under 2000-talet införa sprutbytesprogram och Naloxon. Dessa insatser är viktiga, men måste ses som steg på vägen och inte slutmålet. I grunden handlar det om att föra en human, restriktiv narkotikapolitik där det ska vara svårt att börja men lätt att sluta.

 

Peter Moilanen
Chef, Narkotikapolitiskt Center

Slutreplik: Åldersgränser fungerar som metod

I en slutreplik i UNT på vår tidigare debattartikel poängterar vi sambandet mellan tobak och cannabis och behovet av att pröva nya förebyggande åtgärder som kan påverka konsumtionen av båda substanser.  

I en replik av Albin Zettervall kritiseras vårt förslag om att höja åldersgränsen på tobak till 20 år för att få ner konsumtionen av såväl tobak som cannabis. Vi menar att vårt förslag inte minskat i aktualitet sedan vi skrev vår debattartikel då Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning precis presenterat en ny rapport om substansdebut bland skolungdomar.

Där framgår att debuten av cigaretter i genomsnitt sker något år före cannabis. Detta, i kombination med att fler än var tredje elev i årskurs nio som röker också använt cannabis medan icke-rökarna knappt testat, pekar på att vi förebygger cannabis genom att förebygga tobak.

Vi har kommit långt i Sverige vad gäller minskning av tobaksbruk men det räcker inte om vi ska nå ett rökfritt Sverige 2025. Nedgången av tobaksbruk har avstannat och det behövs nu fler åtgärder för att komma tillrätta med det folkhälsoproblem som detta innebär. Zettervall pekar på att det skulle vara bättre att rökare istället övergår till snus eller e-cigaretter. Tyvärr innehåller även de produkterna nikotin varför en övergång inte är en lösning. Dessutom vet vi ännu inte effekterna av e-cigaretter då de är ett relativt nytt fenomen varför dessa produkter bör ha samma åldersgräns.

Åldersgränser är en beprövad metod som vi vet fungerar. För alkoholförsäljning via Systembolaget är gränsen 20 år, vilket minskar kompislangning. Den kriminalitet som eventuellt skulle uppstå behöver hanteras av polis och tull, inte genom att sluta verka förebyggande.

Vad sambandet mellan tobaks- och narkotikaanvändningen beror på är inte helt klarlagt. 

Däremot skulle en höjning av åldersgränsen på tobak och tobaksrelaterade produkter till 20 år vara ett sätt att minska såväl cannabis- som tobakskonsumtionen bland ungdomar, och med det även skadorna.

Anders Monemar regionpolitiker (C), Östergötland
Helen Stjerna, A Non smoking seneration
Håkan Fransson, drogförebyggare, Öckerö kommun
Peter Moilanen, chef för Narkotikapolitiskt center

Omvärldsspaning: Kanada

I oktober förra året blev cannabis legalt för handel, odling och konsumtion i Kanada. Sedan dess har användningen av drogen ökat bland befolkningen. Första kvartalet i år hade 18 procent av kanadensarna över 15 år använt cannabis de senaste tre månaderna, jämfört med 14 procent för samma period 2018, innan legaliseringen. Källa: Statliga National Cannabis Survey.

Antalet människor som testar för första gången har fördubblats på ett år. Ökningen av nya användare är störst bland män i åldersgruppen 45-64 år. Bruket bland unga är fortsatt högt (omkring 30 procent av 15-24-åringarna har använt cannabis de senaste tre månaderna) men enligt forskarna ser man ingen signifikant ökning i den gruppen. (Tittar man närmare på datan så har dock konfidensintervallet för bruk de senaste tre månaderna ökat från 17,0-30,8 procent under första kvartalet 2018 till 23,5-36,2 procent under första kvartalet 2019, så vissa tecken finns ändå på en ökning).

Övergången från en illegal till en legal marknad går långsamt och den svarta marknaden står fortfarande för över 80 procent av försäljningen. Detta beror bland annat på att priset på den illegala marknaden är betydligt lägre. Enligt opinionsundersökningar har stödet för legal cannabis minskat i Kanada efter legaliseringen. När beslutet togs stöttades legalisering av 69 procent av befolkningen. Idag är den siffran nere på 50 procent.

Vår analys:

  • Till skillnad från de flesta delstater i USA som har legaliserat så försöker Kanada i alla fall att mäta effekterna. Det är svårt att dra några säkra slutsatser efter bara ett år, men föga förvånande verkar användandet vara på väg upp.
  • Precis som i exempelvis Colorado så är ökningen liten eller obefintlig bland unga. Att unga människor ”håller emot” trots en mer tillåtande attityd och ökande tillgänglighet generellt är både intressant och svåranalyserat. Över hela västvärlden finns en trend bland unga att använda mindre av alkohol och andra droger. Hittills har forskningen inte entydigt kunna svara på vad detta beror på, men troligt är att det är den trenden som även dämpar konsumtionsökningarna bland unga där man legaliserat.

Debatt: Stark koppling mellan tobak och narkotika

Idag har vi en debattartikel i UNT om tobak och cannabis tillsammans med regionpolitiker (c) Anders Monemar, generalsekreteraren för A non smoking generation, Helen Stjerna och drogförebyggaren Håkan Fransson.

Regeringen signalerade tidigare i höstas att de framöver vill se krafttag mot narkotikan och de efterlyser åtgärder för att minska användandet. Ungdomar lyftes fram som en viktig grupp där narkotikakonsumtionen inte minskar, med cannabis som dominerande preparat.

En höjning av åldersgränsen på tobak och tobaksrelaterade produkter till 20 år menar vi skulle vara ett sätt att minska såväl cannabis- som tobakskonsumtionen bland ungdomar.

I samband med sitt utspel meddelade regeringen att de ska revidera nuvarande ANDT-strategi och då uppgradera N:et i strategin som står för narkotika. Vi välkomnar detta men menar att de förslag som hittills lagts inte räcker om vi ska få till en förändring. Samtidigt riskerar övriga områden, som till exempel tobak, att få mindre resurser vilket vore olyckligt. Om vi ska lyckas förebygga cannabis behöver vi även växla upp det tobaksförebyggande arbetet.

Forskning visar att nikotin ökar risken för bestående skador på hjärnan och öppnar upp för andra beroenden som alkohol och cannabis.

Ungdomshjärnan är extra sårbar och användandet av nikotin och/eller cannabis kan ge skador som kognitiva problem, som kan leda till sämre skolgång eller avhopp från skolan, sämre koordination, beroende samt ökad risk för depression och psykoser. Användande av tobak och cannabis kan med andra ord ge negativa avtryck för livet. Till det kommer förstås oron och lidandet bland anhöriga.

Det är främst de som röker cigaretter som också använder eller erbjudits narkotika enligt ”Skolelevers drogvanor”, 2018, utgiven av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

36 procent av eleverna i årskurs nio som röker cigaretter har även använt narkotika det senaste året. Motsvarande siffra för icke-rökarna är endast 3 procent.

För gymnasiet årskurs två var motsvarande siffror 41 respektive 8 procent. Bland dem som erbjudits narkotika ser vi samma mönster. Slutsatsen är att det finns ett statistiskt samband mellan att röka cigaretter och att använda eller bli erbjuden narkotika. Eftersom cannabis är totalt dominerande i narkotikaanvändningen i Sverige finns skäl att tro att det i huvudsak är cannabis vi talar om.

Det finns helt enkelt stora skäl att förebygga cannabis genom att förebygga tobak.

Vi ser samma mönster i årets elevundersökningar även inom ramen för den så kallade Öckerömetoden. Överlag visar metoden att kopplingen mellan tobak och narkotika är starkare än kopplingen alkohol och narkotika.

Över 80 procent av alla tobaksbrukare har debuterat som tonåringar, och sju av tio 14–18-åringar säger att det är lätt att få tag på tobak. Debutåldern för cigaretter ligger i dagsläget mellan 13–15 år och för snus och e-cigaretter mellan 14–16 år.

En insats är därför att höja åldersgränsen till 20 år för köp av tobak och nikotinprodukter som inte är läkemedelsklassade.

Det skulle i så fall bli samma åldersgräns som för köp av alkohol på Systembolaget. En gräns som är satt just för att skydda ungdomar och minska kompislangning. Det finns anledning att tro att detsamma skulle gälla tobak och utifrån vårt resonemang även cannabis, varför en höjning av åldersgränsen är motiverad.

Att höja åldersgränsen på tobak skulle vi inte vara ensamma om att göra. Flera delstater i USA har gjort det och Washington kommer 2020 att få en åldersgräns på 21 år.

Trots framgångar med att minska rökningen bland vuxna använder fortfarande var tredje gymnasieelev tobak.

Sedan 2014 har användandet av e-cigaretter i gymnasiet ökat med 70 procent och idag har 41 procent av eleverna i årskurs två på gymnasiet provat e-cigaretter. Det är en oroande utveckling, inte minst mot bakgrund av det som händer i USA. Utöver de direkta riskerna med användandet av e-cigaretter med nikotin ser vi också att ungdomar experimenterar med cannabis i sina e-cigaretter. Om vi ska nå ett rökfritt Sverige 2025 behövs en mängd åtgärder som även inkluderar de nya produkter som tobaksindustrin lanserar direkt till barn och unga.

Utöver de långsiktiga skadorna på folkhälsan, har nikotinet i alla dessa nya produkter en direkt skadlig effekt på den unga hjärnan och ökar risken för att fastna i andra beroenden.

Därför behöver en höjd åldersgräns även omfatta e-cigaretter och övriga nikotinprodukter.

Vad sambandet mellan tobaks- och narkotikaanvändningen beror på är inte helt klarlagt. En orsak kan vara miljön dessa ungdomar befinner sig i, då vi ser att de även har en högre alkoholkonsumtion än dem som inte röker eller använder cannabis. Det kan även bero på biologiska faktorer, vilket det finns ett visst stöd för i forskningen. Oavsett orsak så finns det ett klarlagt samband och en höjning av åldersgränsen på tobak och tobaksrelaterade produkter till 20 år skulle vara ett sätt att minska såväl cannabis- som tobakskonsumtionen bland ungdomar, och med det även skadorna.

Anders Monemar, regionpolitiker (C), Östergötland

Helen Stjerna, generalsekreterare A Non Smoking Generation

Håkan Fransson, drogförebyggare, Öckerö kommun

Peter Moilanen, chef för Narkotikapolitiskt center