Barn har rätt att skyddas från narkotikaanvändning och skolan är en viktig arena för både förebyggande insatser och tidig upptäckt. Trots det upplever många skolor att det finns brister i både resurser, kunskap och policyarbete kring alkohol, narkotika, dopning och tobak. 

Alla barn och unga möter inte ungdomsmottagningen, BUP eller socialtjänsten – men alla barn har en nästan daglig kontakt med skolan under en stor del av sin uppväxt. Skolan ger därmed möjlighet för tidig upptäckt av barn som mår dåligt eller far illa. Här kan elevens lärare eller skolsköterska vara den första kontakten som ser och kan bemöta ett barn i behov av stöd och hjälp. Det kan vara barn som har problem i hemmet, med vänner, psykisk ohälsa eller användning av alkohol, narkotika eller tobak. 

I en enkätundersökning med svenska grund- samt gymnasieskolor som målgrupp har vi ställt frågor kring skolornas drogförebyggande arbete. Svaren visar att de flesta skolor har en policy för ANDTS på plats, men att många saknar tillräckliga resurser och kunskap för att genomföra ett generellt förebyggande arbete.

Eleverna har rätt till en miljö som är främjar deras hälsa och som är fri från alkohol, narkotika och tobak. Det innebär bland annat att skolan ska förebygga och ingripa mot elevers narkotikaanvändning. Både för att ge stöd till den elev som man misstänker använder narkotika, men också för att se till att övriga elever får en trygg arbetsmiljö och studiero. 

Frågan är vilka åtgärder skolor gör eller kan göra som är hälsofrämjande och förebyggande? Vår enkät och våra samtal med lärare och elevhälsa visar att det ser väldigt olika ut – både mellan kommuner och mellan skolor inom samma kommun. Det finns skolor som har en bra lägesbild av situationen och en tät samverkan med polis, socialtjänst och civilsamhälle som kan ge stöd till både förebyggande insatser bland elever och föräldrar och åtgärder när situationer uppstår. Samtidigt upplever många skolor att de inte har en tillräcklig policy eller handlingsplan för hur skolan ska agera. Ibland saknas policy helt, i andra fall har inte alla kännedom om den eller så är den inte anpassad till verkligheten och efterlevs därmed inte fullt ut. 

Vi vet att skolgång är en av de främsta skyddsfaktorerna för barns och ungdomars hälsa – och en trygg och bra skolmiljö är avgörande. För att uppnå det behöver skolorna tillräckliga resurser, men även det stöd i kunskap och kompetens som många efterfrågar. Här menar vi att ansvaret för att ta fram en vägledning till skolorna bör ligga hos det av narkotikautredningen föreslagna kompetenscentret kring ANDTS. Självklart i nära samverkan med Skolverket, som en del av myndighetens uppdrag att vägleda skolor i kvalitetsutveckling. Ett sådant stöd, som fortfarande lämnar utrymme för skolorna att justera policy och handlingsplan utifrån behov och situation, ger en större trygghet för både rektor, skolpersonal, elever och föräldrar. 

Peter Moilanen, chef Narkotikapolitiskt Center

Fatou Khan, verksamhetschef Sveriges Blåbandsungdom

Narkotikautredningen har lämnat en gedigen utredning med förslag för att stärka det förebyggande arbetet, insatser mot dödlighet samt utbyggnad av Naloxon, sprutbyten och LARO. Förslag på faktiska åtgärder som vi gärna ser genomförs. Men sett till helheten upplever vi att utredningen är alltför passiv och dess stora fokus på skadereducering riskerar att skapa en slagsida i narkotikapolitiken.

Utredningen skulle ge förslag anpassade till nuvarande och framtida utmaningar – och där saknar vi insatser inom flera områden: Den ekonomiska kompensation som föreslås för det förebyggande programmet är inte ens i paritet med den minskning i anslag för ANDTS som skett de senaste tio åren. Lagförslag om förebyggande arbete har övervägts men föreslås ej, inte heller någon generisk narkotikaklassning av nya psykoaktiva substanser. Åtgärder för att minska tillgängligheten saknas, liksom insatser som kan minska dödlighet inom suicid. Vi saknar också förslag kring återhämtning/recovery efter ett beroende, där civilsamhället är och kan vara en viktig aktör.

Så även om vi hoppas att det som föreslås också genomförs – ser vi inte att föreslagna insatser gör oss tillräckligt rustade för framtidens utmaningar. Vi kan helt enkelt bättre!

Läs vårt remissvar här

Vi summerar ett år där narkotikapolitiken kopplats till gängbrottslighet och repressiva åtgärder – men där behovet av förebyggande insatser också lyfts från allt fler håll. 

Inom NPC har vi varit aktiva med ett femtiotal debattartiklar och ett flertal poddavsnitt och webbinarier. Vi har även lanserat en rapport kring cannabisindustrins metoder och strategier  och gett ut en rad nya PM där vi fördjupat oss i olika narkotikafrågor. Vi har genomfört fyra utbildningar tillsammans med Tollare Folkhögskola och har bjudits in till ett sjuttiotal externa arrangemang för samtal och föreläsningar. Helt enkelt ett år med möjlighet till möten, lärande och diskussion kring viktiga frågor!

Läs vår Verksamhetsberättelse för 2023

I vårt PM NPC reder ut: Opinionsundersökningar om allmänhetens uppfattning om narkotikalagstiftningen beskriver vi tendenser inom den allmänna opinionen kring narkotikalagstiftningen, framförallt aspekter av legalisering och avkriminalisering och då speciellt avseende cannabis.

Hur allmänheten uppfattar olika samhällsfrågor är relevant på flera sätt. Dels kan ”den allmänna opinionen” antas påverka politiska beslut, dels kan uppfattningen om narkotikalagstiftningen antas ha konsekvenser för individernas beteende och dels kan det ha betydelse för preventiva insatser.

Sammantaget visar de undersökningar vi tittat närmare på att det inte finns något opinionsmässigt stöd för att avskaffa förbudet mot att använda narkotika eller legalisera cannabis. Men tendensen är att den restriktiva hållningen minskar. Större andel, främst av unga, är positiva till liberaliseringar av narkotikalagstiftningen. Opinionen inom EU är generellt mindre restriktiv än i Sverige.

Läs vårt PM här