I en debattartikel i Riksdagens tidning Altinget skriver vi att det är dags för socialminister Hallengren att utreda den svenska narkotikapolitiken. Att belysa både positiva och negativa sidor av kriminaliseringen och landa i insatser som minskar konsumtion och dödsfall. Att öppna för åtgärder men stänga för avkriminalisering.
Läs hela debattartikeln i Altinget här
Peter Moilanen och Olle Häggström replikerar på Sofia Mirjamsdotters ledare i Allehanda, där hon lyfter att ”det inte borde vara förbjudet att knarka”. I repliken skriver Moilanen och Häggström att vi istället behöver titta på hur vi arbetar med vård och behandling med snabbhet och kvalitet i organiseringen av en vårdkedja från upptäckt till arbete, bostad och fritid för att få ner dödligheten. Det är ett av några av de steg som behövs i utvecklingen för en human och restriktiv narkotikapolitik.
Läs repliken i Allehanda här
Utredningen om norska rusreformen har bland annat tittat närmare på om en avkriminalisering av narkotika i Norge skulle kunna leda till en ökad konsumtion. Här beskriver vi de studier som ligger till grund för deras slutsats, men också den kritik som riktats mot utredningens förslag.
I Norge presenterades i december 2019 en utredning som ser över narkotikalagen. Avsikten är att styra om drogpolitiken från juridik och strafftänkande till vård och hälsa. Utredningens förslag innebär i korthet att eget bruk av narkotika fortsättningsvis inte kommer att vara kriminaliserat. Istället ska den som upptäcks med narkotika, om den bedöms vara för eget bruk, erbjudas ett samtal med en så kallad rådgivningsenhet och behandling om så behövs.
Förslaget är inte en legalisering, utan en avkriminalisering. De nivåer som föreslagits för innehav som eget bruk är dock mycket höga i ett internationellt perspektiv.
Men vad står det egentligen i den norska utredningen om sambandet mellan konsumtion och avkriminalisering? I vårt NPC reder ut: Norsk rusreform gör vi en kort genomgång och reflektion kring de studier som utredningen lutar sig mot.
Läs NPC reder ut: Om norsk rusreform här
Henrik Tham svarar på vår debattartikel i DN om narkotikapolitiken i Portugal utan att nämna särskilt mycket av det vi visade där. Han menar att en avkriminalisering skulle få positiva resultat på den höga narkotikarelaterade dödligheten i Sverige. Nu skriver vi i en slutreplik i DN att vår rapport visar att Portugal är på i princip samma nivå av dödlighet i dag som innan de avkriminaliserade narkotika och att det heller inte går att se något tydligt samband mellan avkriminalisering och minskad dödlighet i andra europeiska länder som genomfört liknande reformer.
Frans Sporsén kräver i en debattartikel i GP en avkriminalisering av narkotika för eget bruk och argumenterar för att det minskar narkotikadödligheten. Men det stämmer inte. I vår replik på Sporséns debattinlägg pekar vi på att vissa länder där man avkriminaliserat har en minskad dödlighet medan andra länder haft en ökning av dödsfall. Avkriminalisering verkar därmed inte vara den avgörande faktorn, utan det är andra insatser som har större inverkan på utvecklingen.
Läs hela artikeln här
I en replik i Aftonbladet svarar vi på Cuf:s debattartikel Legalisera narkotika – och beskatta den.
Centerpartiets ungdomsförbund, Cuf, skriver att de välkomnar en utredning av den svenska narkotikapolitiken. Vi håller med. Det är utmärkt med en genomlysning av nuvarande insatser och även vi tycker att det finns stora brister i dagens system. Däremot skriver Cuf genomgående om behovet av en evidensbaserad politik som utgår från forskning, men är samtidigt själva ute på hal is i ett antal påståenden.
Cuf jämför dödligheten i Sverige och Portugal, något som EMCDDA ser som vanskligt, då dödligheten mäts på olika sätt. Istället behöver vi se till varje lands egna trender. I Sverige har antalet dödsfall sjunkit sedan 2015 och i Portugal har siffran de senaste åren stigit, för att idag vara uppe på samma nivå som innan deras avkriminalisering. För övriga länder i Europa som avkriminaliserat har antalet dödsfall ökat i några av dem och minskat i andra. Den avgörande faktorn verkar därmed inte vara avkriminaliseringen i sig, utan vilka andra insatser som länderna genomfört.
Cuf avslutar med att hävda att legalisering är den åtgärd som skulle leda till minskade problem – och vi frågar oss var evidensen finns för detta?
Vi håller med om att den svenska narkotikapolitiken behöver utvecklas, men vi ser snarare att det handlar om bättre förebyggande insatser, en fungerande vårdkedja, ett minskat läckage och överförskrivning av läkemedel och en utbyggd användning av Naloxon, som häver överdoser. Så kan vi bedriva en human, restriktiv narkotikapolitik.
Filip Nyman, ordförande Ungdomens Nykterhetsförbund, UNF
Peter Moilanen, chef Narkotikapolitiskt Center
Rasmus Ling (MP) replikerade på vår debattartikel kring legalisering i Aftonbladet och vi skriver nu i vår slutreplik hur vi ser på rådande narkotikapolitik och koppling till gängkriminalitet:
Nej Rasmus Ling, vi är långt från nöjda med svensk narkotikapolitik. Några rättvisa jämförelser med andra länder låter sig inte göras när det gäller narkotikadödligheten då metoderna för registrering fortfarande skiljer sig för mycket mellan länderna – men självklart är siffrorna i Sverige oacceptabelt höga.
Svensk narkotikapolitik måste bli bättre och vi välkomnar en diskussion kring detta. Vi har tidigare pekat på flera områden där det finns tydliga behov av utveckling och förbättring. Ett sådant område är vården, som idag inte alls klarar att möta de behov som finns. Nyligen kom en studie som visar att 75 procent av de som dör av överdoser har varit i kontakt med någon del av sjukvården under sitt sista levnadsår, men samhället har bevisligen inte lyckats ge dem rätt stöd. Vi vill se en likvärdig, snabb och god beroendevård där människor inte hamnar mellan stolarna på grund av dubbeldiagnoser.
Vi är också gärna med och diskuterar alternativa påföljder när det gäller ringa narkotikabrott. Att narkotikabruk är kriminellt har sannolikt ett förebyggande värde och kan bidra till att narkotikaproblem upptäcks tidigt. Sverige ligger i internationella jämförelser mycket bra till när vi tittar på hur många i befolkningen som använder narkotika. Även med denna lagstiftning på plats finns dock möjlighet att skapa påföljder som syftar till behandling snarare än böter och prick i belastningsregistret.
När det gäller just gängkriminalitet är det dock väldigt svårt att se att vare sig avkriminalisering eller legalisering skulle ha någon avgörande effekt, tvärtom riskerar detta att bli ett villospår. En avkriminalisering påverkar inte den illegala marknaden alls och erfarenheten från ställen som legaliserat cannabis visar att den svarta marknaden är fortsatt stark – och i vissa fall till och med stärkts efter legaliseringen.
Peter Moilanen
Chef Narkotikapolitiskt Center
I en debattartikel i Aftonbladet visar vi att logiken brister då legalisering lyfts som åtgärd för att minska våldet.
Det dödliga våldet med skjutvapen och sprängningar måste stoppas. Att – som en del debattörer föreslår – legalisera cannabis är dock knappast en del av lösningen.
Näst intill dagliga rubriker om dödligt våld kopplat till kriminella gäng oroar. Våldet drabbar, både direkt och indirekt, också människor helt utanför den kriminella världen när grannporten en natt sprängs eller när människor blir skjutna på den lokala pizzerian. Utvecklingen är djupt oroande, och något måste göras.
Då och då lyfts legalisering av cannabis som en lösning, nu senast av Rasmus Ling (Mp) och tidigare av Hanif Bali (M). Vid en första anblick kan man se en viss logik i sättet att argumentera: Gängen tjänar pengar på illegal försäljning av cannabis, så om vi tar bort den intäktskällan får vi lättare bort dem? Tittar man närmare ser man snart att logiken brister:
Så vad bör samhället göra istället? En ny rapport från Brottsförebyggande rådet (Skjutningar i kriminella miljöer, rapport 19:3) ger en del ledtrådar. Rapporten beskriver hur unga män växer in i kriminella miljöer i väldigt unga år. Instabila familjer med ekonomiska bekymmer, en svag anknytning till skolan och en bristande tro på framtiden är några av de gemensamma nämnarna.
På lång sikt måste vi arbeta förebyggande: Det handlar om så grundläggande saker som att minska de ekonomiska klyftorna och minska utanförskapet. Det finns ingen väg runt detta om vi på allvar vill ta itu med den här typen av kriminalitet.
På kort sikt måste vi fortsätta att arbeta mot narkotikahandeln, både när det gäller tillgång och efterfrågan. Polis och tull måste få resurser att på allvar störa smuggling och storskalig handel med narkotika. Tillgången på vapen måste minskas och det måste bli enklare att hoppa av de kriminella nätverken. Människor behöver erbjudas alternativ.
En solidarisk politik måste fokusera på att unga inte ska hamna i utsatthet och kriminalitet, att färre börjar använda narkotika och att de som hamnar i beroende får rätt stöd och behandling. Då är legalisering inte lösningen. Tvärtom skulle det medföra radikalt ökad tillgänglighet för befolkningen i stort och bidra till ytterligare normalisering av användandet och större skador.
Svensk narkotikapolitik har absolut sina brister och behöver utvecklas, men tack vare den restriktiva politiken ligger Sverige mycket bra till i internationella jämförelser när det gäller exempelvis narkotikaanvändning – även bland unga – och det är värt att bevara.
Avkriminalisering av narkotikakonsumtion är hett i debatten och antas kunna minska dödlighet av droger. Men detta samband är svagt visar en genomgång av olika länders data. För att utveckla narkotikapolitiken är det långt viktigare ta reda på vilka andra faktorer som inverkar, skriver Staffan Hübinette i en analys i nättidningen Drugnews.
Läs hela artikeln här
I oktober förra året blev cannabis legalt för handel, odling och konsumtion i Kanada. Sedan dess har användningen av drogen ökat bland befolkningen. Första kvartalet i år hade 18 procent av kanadensarna över 15 år använt cannabis de senaste tre månaderna, jämfört med 14 procent för samma period 2018, innan legaliseringen. Källa: Statliga National Cannabis Survey.
Antalet människor som testar för första gången har fördubblats på ett år. Ökningen av nya användare är störst bland män i åldersgruppen 45-64 år. Bruket bland unga är fortsatt högt (omkring 30 procent av 15-24-åringarna har använt cannabis de senaste tre månaderna) men enligt forskarna ser man ingen signifikant ökning i den gruppen. (Tittar man närmare på datan så har dock konfidensintervallet för bruk de senaste tre månaderna ökat från 17,0-30,8 procent under första kvartalet 2018 till 23,5-36,2 procent under första kvartalet 2019, så vissa tecken finns ändå på en ökning).
Övergången från en illegal till en legal marknad går långsamt och den svarta marknaden står fortfarande för över 80 procent av försäljningen. Detta beror bland annat på att priset på den illegala marknaden är betydligt lägre. Enligt opinionsundersökningar har stödet för legal cannabis minskat i Kanada efter legaliseringen. När beslutet togs stöttades legalisering av 69 procent av befolkningen. Idag är den siffran nere på 50 procent.
Vår analys: